Här kommer en kort lägesuppdatering innan det är läggdags. Imorgon ska jag göra ett andra försök att ta mig på en utredning av min arbetsförmåga. Lungorna blöder och jag är fortfarande så trött att jag nästan bara orkar stirra rakt framför mig. Men jag känner inte att jag har något annat val än att pina iväg mig. Jag måste stiga upp fyra timmar tidigare än jag gjorde idag och jag kommer att vara omänskligt trött och må riktigt dåligt imorgon. Det enda positiva med det är att jag kanske får ur mig ärligare svar om min hälsa.

Allt kommer att gå på finska, tyvärr. Men jag har printat ut papper med texter jag skrivit om mitt hälsotillstånd som de får se till att översätta. Jag får skylla mig själv för att jag inte frågade efter tolk. Har bar inte orkat. Om det visar sig att det inte alls gå så får jag väl begära efter en tolk i alla fall.

Jag har ingen aning om jag kommer få ut någonting av den här utredningen. FPA och Veritas har ju redan bestämt att jag är fullt arbetsförmögen torts att läkaren helt klart hävdat annorlunda i läkarintyget. Vad gör jag då i efterhand med en utredning kan man ju fråga sig? Men förhoppningsvis om jag faktiskt lyckas få fram hur svårt jag har det med hälsan så kan jag kanske komplettera min överklagan av de felaktiga stödbesluten med den här utredningen.

Ännu har jag inte fått tag i någon advokat. Dagarna går och klockan tickar. Jag har mindre än trettio dagar på mig. De här kommande tre dagarna kommer jag inte att ha tid att besöka en advokat heller. Och så är ju frågan hur man får tag i några tusen euro för att bekosta en advokat när man levt på noll euro i månaden sedan juni.

Som det är nu har jag inte ens pengar till mediciner. Men jag har inte ork till att ta itu med alla problem just nu, så jag lever bara utan pengar och på min familjs välvilja. Nästa månads hyra är ett lika stort frågetecken. Lika så elräkningen och fordonsskatten för bilen. Som tur jobbar J halvtid nu så det kanske fixar det mest grundläggande som hyran och elräkningen och förhoppningsvis till någon av mina mediciner, men resten kan man ju glömma.

Du kanske också gillar
Det har gått åtta år sedan jag startade Lungan i stormen, och tre år sedan
Vi har ombytta roller på gång här hemma. Johan är sjuk och jag försöker hantera
Att vara ärlig om sitt mående som kroniskt sjuk är svårt för många. Det slinker
Instanserna som borde vara till för att hjälpa sviker mig igen. "Situationen är stabil. Ingenting
På sistone har det hänt så mycket att jag inte orkat blogga. Här berättar jag
Jag har försökt utmana min enorma trötthet på sistone och gjort saker jag inte känt