Ett litet hej

En sak kan jag säga med säkerhet. Min långa bloggpaus är ytterst ofrivillig. Men just nu fungerar inte min hjärna som den ska. Om den någonsin gjort det. Jag har blivit så utmattad att jag förlorat min förmåga att tänka rationellt. Jag mår verkligen inte bra.

Vill bara skriva lite så att ni inte undrar vart jag tagit vägen. Mitt fokus ligger på att sova och försöka äta ordentligt, vilket har varit en enorm utmaning.

Alla mina muskler i hela kroppen är så spända att dom bara darrar. Jag får skaknings- och darrningsattacker och känner mig helt svag. Värk här och där i kroppen och mest i bröstkorgen.

Aldrig i mitt liv har jag varit så här hypokondrisk heller. Det är riktigt illa. Men jag har folk som jag pratar med. Jag får hjälp och jag är inne på vecka tre med depressionsmedicinen Mirtazapin 30 mg. Jag tror jag har en hel del biverkningar av den också.

Att jag klarat av att skriva detta blogginlägg ser jag som en seger i sig. Jag skulle så gärna blogga och vara som vanligt, men när allt bara verkar stampa på ställe och jag känner mig som en drogad zombie som bara går omkring och darrar och stirrar. Känner mig som om jag befinner mig i en bubbla. Ser bara suddigt och orkar inte fokusera blicken och så andas jag fel hela tiden och blir uppblåst som en ballong. Suck alltså…

32 Gillade du inlägget?

Pernilla Bergman

Lungan i stormen är en sajt med inspirerande artiklar om hälsa, med stort fokus på hur det är att leva med en kronisk sjukdom och psykisk ohälsa. Här vill jag förmedla att det är okej att vara sjuk! Ingen ska behöva skämmas för eller smyga med sitt psykiska eller fysiska illamående.

10 reaktioner till “Ett litet hej

  • 27 september, 2017 kl. 12:57
    Permalink

    Hej, Pernilla!
    Tycker du är modig och stark som är så öppen och ärlig i din situation. Jag har läst dina inlägg. Har du kommit i kontakt med nån som är utbildad i KBT. Det har hjälpt mig en gång i livet när jag nästan var på väg att ge upp.

    Hoppas medicinen snart börjar ge lindring.

    Svar
    • 16 oktober, 2017 kl. 13:30
      Permalink

      Tack så mycket för din kommentar! Jag har faktiskt kontakt med en som kan det här med KBT. Tycker det är bra för mig.

      Svar
  • 27 september, 2017 kl. 13:45
    Permalink

    En dag i taget <3

    Svar
  • 29 september, 2017 kl. 02:28
    Permalink

    Håller med..du är verkligen modig. Hoppas medicinen snart börjar verka..det tar ju en tid och den gör ju int saken bättre då man börjar äta den. Talar av erfarenhet. Sköt om dig 💙

    Svar
    • 16 oktober, 2017 kl. 13:28
      Permalink

      Tack Johanna! Tålamod är svårt att hitta, men jag försöker 🙂

      Svar
  • 29 september, 2017 kl. 22:05
    Permalink

    Bara medicinen börjar kicka in så börjar du förhoppningsvis småningom må bättre. För mig tog det nog ganska länge, några månader. Tålamod är dock svårt då man är sjuk..kram:)

    Svar
    • 16 oktober, 2017 kl. 13:28
      Permalink

      Tack! Jag hoppas att medicinen funkar. Det är svårt att ha tålamod. Kram!

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.