Vi kroniskt sjuka får höra allt möjligt från vår omgivning. Vi får höra att vi är starka och modiga, att vi är kämpar och att vi borde tänka mer positivt.
På Lungan i stormen kan du läsa om konstiga saker vi som kroniskt sjuka har fått höra av både anhöriga och vårdare.
En del saker är uppenbart elaka. Andra saker har folk helt klart inte tänkt igenom innan de kommer flygandes ur munnen. Visst blir vi ofta arga och förbannade och otroligt sårade, med all rätt. Men största delen av vad folk säger är i grund och botten inte illa menat.
Inte ens vi sjuka förstår varandra
Det finns ingen annan som kan förstå hur det är att vara kroniskt sjuk än en som själv har erfarenhet av det. Men det finns också lika många sätt att vara sjuk som det finns kroniska sjukdomar. Inte heller vi som är sjuka kan till 100 % förstå varandra. Vi är ju alla individer med olika livssituationer och livserfarenheter som påverkar oss på olika sätt. Ingen är den andra lik. Två personer med samma sjukdom kan uppleva dem på helt olika sätt.
Det är klart att man tar illa upp av allt man fått höra av familj, vänner och vårdare. Det kan på lång sikt leda till att man blir uppmärksam på varenda en mening som kommer ur folks munnar. Man börjar lätt övertolka allt som alla säger och förvränger det till något negativt.
Finns inget rätt eller fel
Det är många kroniskt sjuka som tar illa upp av att få höra hur starka de är, eller hurdana hjältar de är. Som vi alla vet känner man ju sig inte precis som en superhjälte för att man klarar av att leva med en kronisk sjukdom. Men att utgå ifrån att personen som sagt det är en oförstående idiot är inte heller ett sunt tankesätt. I slutändan leder det bara till att man är arg på folk, innan de ens har hunnit öppna munnen.
Som kroniskt sjuk behöver man också förstå att alla inte klarar av att bemöta oss rätt. För det finns inget rätt sätt att bemöta någon som är kroniskt sjuk. Vissa blir glada av att höra att de ser fräscha ut och att de är positiva kämpar, medan andra kokar över.
Vi behöver också ha förståelse för att det inte alltid är så lätt för våra medmänniskor att bemöta oss så som vi önskar. Det kan vara otroligt tungt för någon som är frisk att se på när någon annan är sjuk. Det väcker helt klart starka känslor inte bara för den drabbade. Det glömmer vi som är sjuka ofta bort.
Ingen ska behöva vakta varje ord
Ingen ska jämt behöva gå på tå runt den kroniskt sjuka och man ska inte behöva vakta varje ord som man säger. Ibland blir det väldigt fel och då bör man be om förlåtelse. Det är självklart att man ska bemöta den sjuka med respekt. Lika självklart är det väl att vi som är sjuka ska möta våra anhöriga och bekanta med samma respekt?
Att bara gå och ta illa upp för minsta lilla gör i slutändan att man själv mår väldigt dåligt. Det kan kännas som att alla är ute efter att håna en. Till slut är man övertygad om att det inte finns en enda god människa där ute som skulle kunna bry sig. Ibland är det vi själva som skrämmer bort våra vänner, hur galet det än kan låta.
Att vara kroniskt sjuk är inte lätt. Men att vara den som tittar på är verkligen inte lätt det heller. Något vi behöver påminna oss om då och då. Vissa dagar är man känsligare än andra. Stubinen kan vara ganska kort på grund av att man mår dåligt. Våra anhöriga brukar ha förståelse för det, så det är väl klart att man också måste ha förståelse för dem.
