Något som ofta skapar missförstånd och förvirring hos människor är när vi kroniskt sjuka inte hör av oss. Vi kanske inte svarar i telefonen ibland, tar lång tid på oss för att svara på meddelanden, tackar nej till träffar gång på gång. Många resonerar som så att vi vill vara ifred, vilket inte alltid är fel. Men vill kroniskt sjuka faktiskt bli lämnade ifred i veckor, månader och år? Svaret är förstås nej. Det vill ingen.

Tvärtom, vi kroniskt sjuka behöver kärlek och omtanke mer än någonsin. Vi behöver känna att vi fortfarande räknas, att vår plats finns kvar. Men att själv springa omkring och jaga efter omtanke och bekräftelse varken orkar eller vill man när man är kroniskt sjuk.

Vill inte vara till besvär

Måna kroniskt sjuka känner redan att de är till för mycket besvär för sin omgivning. Fastän man så gärna skulle vilja höras och ses är man rädd för att än en gång behöva ställa in i sista minuten. Folk verkar ha så fullt upp med sina liv. Man vill inte ta av deras tid i onödan.

Kronisk sjukdom leder i många fall till en lång ofrivillig isolering från omvärlden. Det påverkar så klart den psykiska hälsan. Det är vanligt att man blir nedstämd och deprimerad, vilket leder till att man blir mer och mer initiativlös. Det leder i sin tur till att man blir mer utanför världen.

Läs också  Nödbromsen - en annorlunda berättelse om kronisk sjukdom

Folk drar felaktiga slutsatser

Sjukdom, smärta, oro och nedstämdhet gör att man inte kan förmå sig att lyfta telefonluren eller ens skriva ett meddelande. Många känner att de måste ta på sig en gladare roll när de hör av sig till familj och vänner, vilket också gör det väldigt tungt att orka höra av sig. Till och med när man har en bättre dag kan det vara omöjligt att höra av sig. Man sitter och stirrar på telefonen eller datorn och funderar på om man borde skriva något, och i så fall vad. Efter en stund när inget blir skrivet ger man upp. Hjärnan orkar inte med.

Allt detta leder till att vänner och familjemedlemmar drar slutsatsen att man vill bli lämnad ifred. De utgår ofta ifrån att man som sjuk hör av sig när man mår bättre och har lite extra ork. När det aldrig hörs något blir folk ofta besvikna på den sjuka. Det blir till slut en enda soppa av missförstånd. Allt står stilla. Det är verkligen inte lätt att förstå sig på livet som kroniskt sjuk om man inte upplevt det själv.

Man ger sig själv skulden

Som sjuk känner man sig olycklig och ger sig själv skulden för det skedda. Men man kan inte rå för att det blir som det blir när man är sjuk. Det enda man kan göra är att konstatera att det är som det är och att det inte är ens eget fel.

Läs också  Dela din sjukdomsberättelse och hjälp andra!

Det är lätt hänt att man blir bitter på sin familj och på sina vänner. Ofta är de faktiskt helt oförstående och vet inte vad de ska göra. Men tyvärr visar det sig också allt för ofta att vännerna inte var några äkta vänner, och att personerna som står en närmast prioriterar andra saker i livet. Man upplever ofta svek på svek, förlust på förlust. Sådant kräver bearbetning.

När man har en sjukdom som tar upp ett allt för stort utrymme i det egna livet, och när man både sörjer förlusten av sin hälsa och sina vänner blir man lätt initiativlös och apatisk. Det är helt naturligt att man inte orkar höra av sig. Speciellt inte om man känner att man behöver upprätthålla en glad och hurtig fasad. Man mår bara sämre av att beskylla sig själv för allt som händer eller inte händer.

Vem har man glädje av?

De som inte orkar med att man är sjuk, de som tycker att man blivit tråkig, gnällig, negativ och så vidare har man ingen glädje av i livet. De som verkligen helt och hållet lämnar en till sitt eget öde mitt i livets värsta stund är inte värda att ha kvar. Dem man alltid ställt upp för men som är spårlöst försvunna när man själv har det svårt kan man glömma.

Läs också  Det viktigaste nyårslöftet vi kroniskt sjuka kan göra tillsammans

Lätt är det inte. Det vet alla som är kroniskt sjuka. Men det lönar sig att inte genast dra alla över samma kam. Man kan försöka berätta hur man har det och varför saker blir som de blir. Kan hända att man blir positivt överraskad och att vännerna har lättare för att våga höra av sig. Men om inget ändrar efter att man har berättat så vet man högst antagligen var man har den andra personen.

Följ Lungan i stormen

För mera artiklar om kronisk sjukdom kan du också följa Lungan i stormens Facebooksida.

Bild från Pixabay

Du kanske också gillar
Det här är därför en lista på några av de värsta sakerna som en kroniskt
Vi kroniskt sjuka får höra mycket galna saker från vår omgivning. I värsta fall kan
Vad innebär det att acceptera sin sjukdom? Det är något som kroniskt sjuka funderar på
Kroniskt sjuka får ofta höra att de ska tänka positivt, som om det skulle vara
Att övertänka är självtortyr. Men det är också en naturlig försvarsmekanism. Att övertänka kan skada
Det här är några saker jag önskar att jag visste när jag insjuknade i en