Något som är en utmaning när man är kroniskt sjuk och sjukskriven är att skapa en struktur i vardagen. När man inte klarar av att arbeta, sysselsätta sig och skapa rutiner på samma sätt som en frisk människa flyter dagarna lätt ihop med varandra.

Å andra sidan kan man verkligen inte påstå att kroniskt sjuka inte skulle ha saker att göra. Många har veckan fylld av sjukhusbesök, fysioterapi, psykologbesök med mera. För att inte tala om den tid som går åt till att sitta i telefon och boka in nya möten och till fylla i blanketter och kriga med instanser.

Som en urkramad disktrasa

Dessa aktiviteter och krav leder inte sällan till att man känner sig som en urkramad disktrasa efteråt. Högst antagligen kände man sig som en sådan före man ens tog itu med saken.

Ofta är det så att vi kroniskt sjuka blir tvungna att spara all energi vi har för att orka sköta vår hygien, se till att få i oss mat och sedan ta itu med det vi måste. För att orka med det allra nödvändigaste krävs ofta så mycket energi att man går på minus och blir tvungen att låna krafter som man egentligen inte har råd till. Det betyder i praktiken att kommande dagar går förbi som i en dimma. Man orkar knappt upp ur sängen och kanske behöver äta en maximidos värkmedicin.

Läs också  Nytt australienskt turbokaffe kommer med hälsovarning

Svårt att greppa tiden

Den här dimman som man lever i gör att det ofta är svårt att greppa tiden. Dagarna flyter ihop när man bara har som mål att ta sig från en stund till en annan. Det är måndag och plötsligt är det fredag. Man förstår inte vart en vecka har försvunnit och man kommer sällan ihåg vilken dag man gjort vad.

Jag själv har ingen aning om vad jag gjorde förra veckan. Jag måste tänka riktigt noga för att minnas. Att ständigt vara utmattad och sjuk påverkar minnet och koncentrationen. Det har jag märkt tydligt under åren jag varit sjuk.

Det är svårt att greppa tiden och känna av ett sammanhang. För som kroniskt sjuk är det ofta svårt att planera saker. Speciellt saker som ligger lite länge in i framtiden. För mig är det inte lätt att sätta upp mål. De måste i så fall vara väldigt kortsiktiga. Jag kan visserligen göra planer inför nästa vecka, men jag har ingen aning om jag kommer att kunna utföra dem. Min sjukdom kan ställa till med vad som helst när som helst.

Tar sig från dag till dag

Det blir naturligt att man lever sitt liv från dag till dag, men ändå är det ofta en utmaning att mentalt vara i nuet. Det är på grund av stressen och oron, som är starkare när jag mår sämre. Mitt mål är ändå att försöka njuta av de stunder som jag har som är bra, men det är ju ofta lättare sagt än gjort. När jag har bättre stunder kan jag ofta vara orolig för att jag gör för mycket, vilket tyvärr ofta är sant. Det är en utmaning att ha roligt och njuta av sådant man tycker om att göra när man vet att det högst sannolikt kommer att straffa sig.

Läs också  Vicks letar efter sjukdomsbedragare

Ändå har jag kvar en viss fredagskänsla. Den sitter nog djupt inrotad. Trots att jag inte gjort något på en hel vecka kan jag känna att det är skönt att det är fredag. Antagligen är det för att man aldrig behöver fundera på sjukhus och instanser under helgerna. Samtidigt kan jag ofta känna en klump i magen eftersom helg betyder att jag inte kan få tag i min egen läkare, och blir jag akut sjuk måste jag ta mig till den ökända, fruktade jouren. Det finns liksom två sidor av myntet.

När veckan börjar

På måndagar när de flesta friska börjar sin arbetsdag ligger jag i sängen. Ibland kommer jag inte ur sängen förrän deras arbetsdagar håller på att ta slut. Men för det mesta kommer jag ur sängen. Det är en seger i sig. Jag känner mig inte det minsta utvilad efter helgen.

Sedan sätter jag mig här framför min dator med en kopp nybryggt kaffe och funderar på att blogga. Ofta med en känsla av att jag inte kommer få en enda rad skriven. Men på något vis börjar det löpa efter en stund och vips har jag skrivit ett helt blogginlägg eller artikel.

Skrivandet är min rutin

Mitt skrivande har blivit som en struktur och rutin i min vardag. Det är något som oftast går, hur dåligt jag än mår. Det känns också meningsfullt och roligt. Och jag tror att det är något som man behöver få känna, hur sjuk man än är. Man behöver sysselsätta sig med något som man tycker om för att orka med allt det där andra. Tyvärr är det ju en omöjlig ekvation för dem som är riktigt sjuka.

Läs också  Vad vi kroniskt sjuka önskar av läkare

Många lever i en ständig dimma som inte går att ta sig ur. Det är svårt att planera saker samtidigt som det är svårt att vara spontan. Allt man kan är att vara och på något vis försöka lära sig att leva med ovissheten. Det här är en av de största utmaningarna för många kroniskt sjuka. Det är en känsla som många av oss har gemensamt.

Känner du igen dig? Hur tar du dig ur dimman? Lämna gärna en kommentar.

Bild från Pixabay

Du kanske också gillar
Julen är här i år också. För många kroniskt sjuka är det en av årets
Många rullstolsburna människor får regelbundet skeptiska blickar. Folk har svårt att tro att speciellt unga
Det här är därför en lista på några av de värsta sakerna som en kroniskt
Vi kroniskt sjuka får höra mycket galna saker från vår omgivning. I värsta fall kan
Vad innebär det att acceptera sin sjukdom? Det är något som kroniskt sjuka funderar på
Kroniskt sjuka får ofta höra att de ska tänka positivt, som om det skulle vara

Annons: