Att gå sin egen barnfria väg

Jag läste nyligen en artikel på Yle med rubriken ”Med barnen försvinner känslan av frihet”. Den handlar om varför fler och fler finländare väljer att inte skaffa barn eller skaffar dem allt senare i livet. Själv är jag en av dem som vid 32 års ålder aldrig ännu har känt den minsta längtan efter barn. Dessutom har jag ju en sjukdom som förhindrar mig från att skaffa barn. Jag känner väldigt mycket igen mig i mångas funderingar i artikeln Jag tänkte därför här ge min syn på saken.

Ska jag vara riktigt ärlig så viskar en röst långt inom mig att det faktiskt är otroligt skönt att inte behöva fundera på barn. När jag inte är fullt sysselsatt med att kämpa mot en livshotande sjukdom så kan jag fokusera på att njuta av livet och den lilla frihet jag har. Jag lägger fullt fokus på att göra saker som jag tycker om precis när jag vill och så vill jag ha det. Och jag är glad och tacksam över att jag känner just såhär.

Jag trivs med livet utan en massa måsten. Jag gillar att gå min egen väg. Jag kan stiga upp när jag vill, gå och lägga mig när jag vill och jag njuter av att få vara ifred. Jag vill mycket hellre ägna mig åt mina egna hobbyer som att skriva, komponera och spela musik, måla, syssla med grafisk design och ljudteknik, spela dataspel och handarbeta än att sköta om och leka med barn. Det är bara sådan som jag är som person. Jag har så mycket annat som är viktigt för mig och ger mig mening i livet.

Jag är inte alls en egoistisk människa för det. Tvärt om är jag en person som vill göra mitt allt för att hjälpa och finnas till för min familj och för andra kroniskt sjuka. Jag känner inte att jag saknar något alls i livet, förutom en frisk kropp då och pengar för att kunna köpa mina livsnödvändiga mediciner och mat.. Och jag är absolut inte en människa som ser ner på dom som tycker att barn är livets mening. Jag vill bara förmedla att så är det verkligen inte för alla.

Saker du inte ska säga till dem utan barn

Det här är en lista på saker som man ska låta bli att säga till människor som inte har barn eller har valt att inte ta ett barn till världen. Det här är delvis saker som jag själv hört folk säga och som irriterat och sårat mig mycket. Som tur har jag inte fått höra alla de här nedanstående sakerna, men tydligen händer det andra.

Själv är jag inte en barnkär person och har aldrig varit det och är inte fel som människa för det. Under varje punkt har jag skrivit om min egen syn på dem. Med den här listan vill jag göra er medvetna om vad som kan uppfattas som sårande av en person som inte vill ha barn.

Varför inte?

Anledningen till varför någon inte vill ha eller kan få barn kan vara mycket personlig och ett känsligt ämne att ta upp. Ingen skall behöva förklara varför man inte har barn.

Du kommer att ändra dig.

Vem som helst kan ändra sig om saker som vart man vill åka på semester eller vilka skor man skall köpa. Men att välja att skaffa ett barn är ett stort beslut som påverkar resten av livet. Att påstå att man vet hur någon annan tänker och känner fel angående en så stor sak är bara naivt. Och tanken på att man skall skaffa ett barn bara för att man kanske ångrar sig senare i livet är helt huvudlös enligt mig.

Men vem ska ta hand om dig när du är gammal?

Det här måste nog vara en av de mest själviska sakerna någon kan säga. Hur tänker man här? Att ta en människa till världen för att säkerställa att man själv skall ha det bra i framtiden är ju inte klokt. Lika galet är det att förutsätta att ens barn har ett ansvar att ta hand om en när man blir gammal.

Vill du inte lämna något efter dig?

Alla har inte ett behov av att lämna någonting efter sig på den här planeten, och det finns mycket annat att lämna efter sig än sina gener och familjetraditioner ifall man känner ett behov av att göra det.

Att föda barn är ett mirakel!

Är det? Själv skulle jag inte definiera ett mirakel som något som människor lyckats göra om och om igen i hundratusentals år, men självklart kan jag förstå att det kan kännas som ett mirakel för de som faktiskt har ett barn som största önskan i sitt liv. Men det har inte alla.

Du kommer aldrig att förstå vad äkta kärlek är tills du håller i ditt eget.

Få påståenden gör mig så förbannad som det här. Det är som att påstå att allt en person känt i sitt liv inte är riktig kärlek, att allt bara har varit en lögn hittills. Det här påståendet är något av det fulaste man kan säga till någon som inte vill ha barn.

Barn ger dig så mycket glädje i livet!

Visst ger barn många glädje. Men andra kan känna samma glädje över att ha friheten att göra vad de själva vill när de vill det och njuta av tystnaden hemma. Vi känner alla glädje på vårt eget sätt. Att påstå att man inte kan bli 100 % lycklig i sitt liv utan barn är ju varken snällt mot sig själv eller mot andra.

Att få barn kommer att förändra ditt liv!

Det tror jag säkert! Men för alla måste det inte betyda en förändring till det bättre.

Du kommer att vilja ha ett när din biologiska klocka börjat ticka.

Då är vi nog många som går omkring med trasiga biologiska klockor skulle jag säga.

Ditt barn kommer att älska dig förbehållslöst.

Det påståendet stämmer inte. Såklart gör barnet det när han eller hon är ett barn, men senare i livet finns det ingenting som säger att ditt barn kommer att älska dig förbehållslöst. Det beror på hur du är som förälder och hur er relation utvecklas längs med livet. Att förutsätta att man alltid kommer att bli älskad av sina barn oavsett vad är nog väldigt naivt och egoistiskt enligt mig.

Du kommer att ångra dig.

Jag kan bara inte förstå hur man kan tro att man har så mycket insikt i någon annans tankar och känslor. Att säga åt någon annan att hen kommer att ångra sig senare i livet är sårande och bara dumt.

Att få ett barn är det bästa du någonsin kommer att göra i ditt liv.

Man kan alltid tala för sig själv. Det här håller långt ifrån alla med om. Det finns massor av saker man kan göra som kan ge lika stor mening i livet som att ha barn.

Är inte det själviskt att välja bort barn?

Lika själviskt som det är att välja att skaffa barn. Om man vet att man inte är förtjust i barn så är det väl allt annat än själviskt att låta bli att skaffa dem?

Att få ett barn kommer att föra er närmare varandra.

Oj hjälp alltså. Jag vet inte vad jag skall säga om det här. Kanske att man är i fel förhållande om man behöver ett barn för att komma närmare varandra. Och hur själviskt är det inte att skaffa ett barn om det är något man behöver för att komma närmare sin partner, eller förhindra honom från att göra slut?

Bild från pixabay

14 Gillade du inlägget?

Pernilla Bergman

Lungan i stormen är en sajt med inspirerande artiklar om hälsa, med stort fokus på hur det är att leva med en kronisk sjukdom och psykisk ohälsa. Här vill jag förmedla att det är okej att vara sjuk! Ingen ska behöva skämmas för eller smyga med sitt psykiska eller fysiska illamående.

14 reaktioner till “Att gå sin egen barnfria väg

  • 30 mars, 2017 kl. 19:21
    Permalink

    Så bra synpunkter, skulle önska att alla förstod dessa. Oberoende om man har barn, vill ha barn, inte har barn eller inte kan få barn.
    Jag är 24 och har ännu inte barn men önskar nog någon gång i framtiden, dock har jag redan många vänner och än fler bekanta som har barn.
    De bekanta tycker jag är allra värst. Kan inte mer räkna hur många konversationer jag varit med om när repliken ”du har inte barn, så du kan inte förstå det här” kommer. Ofta passar inte repliken ens in i sammanhanget, det är bara en överlägsen försvarsreplik när kanske olika åsikter råder. Den repliken har sårat mig otroligt många gånger 🙁

    Kram M

    Svar
    • 30 mars, 2017 kl. 22:06
      Permalink

      Tack för din kommentar! 24 år är ju inte mycket alls. Tycker man är mitt i sin ungdom då. Och den där repliken om att man inte förstår om man inte har barn själv är ju så sårande. Tänk på alla barnlösa personer som arbetar med barn. Det måste ju vara en hemsk sak det, och också för dom att få höra att dom egentligen inte vet något alls. En så dum kommentar!

      Svar
  • 30 mars, 2017 kl. 19:25
    Permalink

    Jag har aldrig känt någon längtan efter barn, barn intresserar mig inte. När jag talar om det så ser man förskräckt på mig precis som att jag då hatar barn och käkar dem helstekta som spädgrisar. Bara för att jag inte ääälskar dem. Dessa människor blir åxå oerhört provocerade när jag talar om att jag medvetet valt bort barn och gjort fem aborter. Trots att vi faktiskt har rätt till fria aborter här i Sverige. Jag hatar inte barn jag är bara likgiltig för dem. Vid det här laget ser människan på mig med rädsla, avsmak och något som påminner om hat och jag förstår att jag just blivit klassad som vidrig psykopat. Sen kan man som sagt även få höra att ens liv inte har någon mening eftersom meningen med livet är att få barn även om det sägs på annat sätt med andra ord och med beskäftig och medlidsam ton. Nej det är inte synd om mig och jag skulle inte vilja byta liv med någon som har skaffat sig barn jag har mitt liv och mitt eget sätt att se på tillvaron men det behåller jag för mig själv för annars bleve man väl inspärrad och tvångsmedicinerad ???

    Svar
    • 30 mars, 2017 kl. 22:04
      Permalink

      😀 Skrattar ännu åt din kommentar om helstekta spädgrisar! Det är ju tyvärr just så som många tror att man är ifall man påstår något annat än att man älskar barn.

      Svar
  • 30 mars, 2017 kl. 21:40
    Permalink

    Ja känner så igen me! Har fått 1000 gånger den frågan Varför int. Å så har dom tittat som man e dum i huvudet.

    Svar
  • Pingback:Barnlöshet – Do & Don’t | Cindy

  • 30 mars, 2017 kl. 21:55
    Permalink

    Jag fick så många tankar från inlägget ditt så jag var tvungen att komplettera med ett inlägg i samma ämne! 😀

    Svar
    • 30 mars, 2017 kl. 22:03
      Permalink

      Tack för din kommentar! Intressant att höra om att andra också har liknande tankar 🙂 Ska läsa ditt inlägg.

      Svar
  • 30 mars, 2017 kl. 23:28
    Permalink

    Tack för ditt inlägg!

    Jag tycker överlag att det här är ett ämne som mest förekommer kvinnor emellan, men det betyder inte att det inte finns samma sak män emellan. Jag tror att män talar mindre om det på grund av att det oftast är kvinnor som ”väljer” att skaffa barn. Vad jag har hört så har män en mer liknande syn på saken som du har. Vare sig det har med någon biologisk klocka (vad nu sen det är) eller något annat så upplever jag att kvinnor överlag har en mer pressad situation till det hela.
    Män får nog liknande frågor som ”men ska inte vi få några barnbarn” av sina föräldrar, men en kvinna har ändå alltid den större delen i det hela.

    En annan sak som stört mig många gånger är hur människor talar om att man inte ”skaffar” barn utan man ”får” barn. Det tycker jag är ganska så olustigt. Visst…vissa människor lever lyckliga och får barn som en förlängning på sitt förhållande. Men då bortser man från en ganska så stor del av människor som råkar ut för att deras partner faktiskt SKAFFAR barn…även utan den andra parten ens vill det. Det finns en stor del män som blir utnyttjade på det här sättet. Kanske de aldrig har varit intresserade av att ha barn, men de blir utnyttjade på ett eller annat sätt och hamnar i en oförståelig situation på grund av det.

    Nog om mitt svamlande, tack för din blogg och allt du gör för att upplysa omvärlden om att det finns viktigare saker än att ”måste” vara på ett visst sätt och att det är okej att vara som man är.

    Svar
    • 31 mars, 2017 kl. 14:06
      Permalink

      Tack för din kommentar! Trevligt att du uppskattar min blogg! Tycker det är väldigt intressant att få en mans perspektiv på det hela. Många män vågar säkert inte tala ut eftersom de kanske inte anser sig ha rätt att säga sin åsikt. Det är ju ändå oftast så att det är kvinnan som har sista ordet. Jag tycker att män borde våga öppna upp och vara ärliga med hur de känner och tänker om att skaffa barn. Och jag förstår precis vad du menar med att många män råkar ut för riktigt hemska kvinnor som bestämmer sig själva för att det ska skaffas barn och tvingar in mannen i en situation som är svår att ta sig ur. Det är inte alls sällsynt med kvinnor som bedrar män och ljuger om p-piller och så vidare. Jag tycker verkligen synd om de män som blir utnyttjade. En del kan lära sig älska ett barn som de aldrig velat ha, men i andra fall så är omständigheterna kring allt så sjuka att det är helt omöjligt. Förstår mig inte på de häxaktiga kvinnorna som inte verkar tänka på någon annan än sig själv.

      Svar
  • 31 mars, 2017 kl. 15:39
    Permalink

    Tack för det kloka texten. Och förlåt I förväg, om min rostig svenska är fel och sårar någon.

    Många kan inte få barn, även om de vill det. Så är det väldig sårande att fråga efter barn. Det är inte annars sag, det är en sak för alla själv.

    Jag har två barn. Vi fick dom lätt. Men det är inte lätt med barn. Det är det tuffaste jag har någonsin gjort! Och det går vidare med barn i rest av livet eller i minste om 20 år. Jag har tre kroniska sjukdomer och de är lättare utan barn. Men med babyer skulle jag hellre ha tagit en sjukdom till på några sömnlösa natt och inte det lilla illa skrikande djävulet! Och det är inte skön på födningen av en baby, det är allt annat än skönt! Det gör så mycket ont, att jag kunde inte tala. Och det tåg över dygnen att föda. Visst är små barn söta. Men mycket arbete krävs de i alla fall.

    Du är klok att inte vilja ha barn, och det är ditt bra beslut. Tack för att informera osa andra. Jag önskar allt gott för ditt lev, också hänsynta människor. Ha det möjligst bra.

    Svar
    • 31 mars, 2017 kl. 16:49
      Permalink

      Tack för din omtänksamma och ärliga kommentar! Jag uppskattar verkligen att du vågar skriva sanningen om hur det kändes för dig. Jag är också väldigt glad att du tycker om och följer min blogg! Önskar dig allt gott!

      Svar
  • 31 mars, 2017 kl. 20:50
    Permalink

    Ett så bra inlägg om ett mycket viktigt ämne som alltför få vågar ta upp! Jag har själv en dotter som om en månad blir 2 år, och jag skulle för allt i världen inte vilja vara utan henne. Men någon gång ibland, när det är riktigt tungt, för det ÄR tungt att ha barn (kommer säkert att bli gråhårig i förtid…), kan jag sakna hur det var innan vi fick barn. När vi fick komma och gå som vi ville, vara uppe hur sent vi ville och sova hur länge vi ville när vi var lediga, ligga i soffan och slöa framför TV:n en hel dag, fick ligga i sängen och bara vara sjuk när man var sjuk, kunde göra spontana saker som att gå på bio, fara ut och äta, eller gå på promenad med hunden eller fara ut och cykla bara vi två sent på kvällen… Osv osv. Att gå barn var ingen självklarhet för oss, någon av oss. När jag var yngre ville jag absolut inte ha barn, var inte alls intresserad och det var så INTE JAG. Och det var likadant för min man. När vi sen träffades mognade beslutet att försöka få barn fram efter flera, flera år, och ändå var det ingen självklarhet. Och hade vi inte fått något barn (vägen dit var inte den lättaste heller, krävdes bl a en operation för min del) hade vi ändå levt ett bra och väldigt rikt liv. Det finns så mycket annat i livet som gör det värt att leva, så för oss hade det inte varit någon undergång att inte få barn. Måste väl säga att en fördel med att HA barn är just att slippa svara på frågor om varför vi inte har barn, slipper påträngande och elaka kommentarer om att vi borde skaffa barn osv, för sånt har jag fått min beskärda del av genom åren… Det är vars och ens ensak OM och NÄR de vill ha barn och VARFÖR man inte har barn eller inte kan få barn. Folk borde tänka på att minsta lilla ord kan såra oerhört. Tack än en gång för att du tog upp detta ämne, hade nästan kunnat skriva inlägget själv för några år sen! Hade kunnat skriva ännu mer om alla de punkter du tog upp, blir så upprörd över hur okänsliga människor kan vara, men då hade det blivit en hel roman av det, haha!

    Svar
    • 31 mars, 2017 kl. 20:57
      Permalink

      Tack för att du tog dig tid att kommentera! Uppskattar verkligen din ärlighet. Dom där påståendena som jag tog upp har jag ju själv tack och lov inte hört alla själv, bara en del. Men det är nog otroligt hur okänsliga folk kan vara. Och hur en del utgår ifrån att alla ska tycka och känna lika som dom själv. Och att säga att man saknar tiden före man fick barn är ju nästan fult att säga enligt vissa det också.

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.