Mäns depressioner är underdiagnostiserade

Depression är i dagens högpresterande samhälle väldigt vanligt. Statistiken säger att en femtedel av västvärlden någon gång under sin livstid kommer att lida av depression. Kraven vi har på oss själva är ofta höga. Man skall tjäna pengar och helst mycket. För det behövs ju ett arbete och helst ett man trivs med, men hur lätt är det att hitta? Enligt statistikcentralens arbetskraftsundersökning uppgick antalet arbetslösa i augusti 2015 till 222 000, vilket var 26 000 fler än för ett år sedan. Det är lätt för vem som helst att bli deprimerad fastän det förstås finns en massa andra saker än arbetslöshet som kan bidra till depressioner.

Psykisk ohälsa är fortfarande ett allt för tabubelagt ämne

Psykisk ohälsa är nästan tabubelagt i vårt hårda land. Här i Finland skall både män och kvinnor ha sisu och inte sitta hemma som små lipsillar. Nej vi uppmanas härifrån och därifrån att arbeta hårt. Helst skall vi gå på jobb och tilll skolan sjuka eller i återhämtningsfasen för spysjukor och influensor. Vi har helt enkelt höga krav på oss, både sådana som vi ställer på oss själva och sådant som andra förväntar sig av oss. Sorgligt nog hinner många depressioner gå så långt innan de upptäcks att de slutar i självmord. Föreningen för mental hälsa i Finland skriver så här:

“I Finland begås fortfarande nästan dubbelt fler självmord än i de övriga nordiska länderna, även om deras antal de senaste åren varit sjunkande. År 2012 begicks det i Finland 873 självmord, majoriteten av dem var män, 655 stycken. Kvinnornas andel var 218 självmord.“

När jag tittar på statistiken förundras jag av hur många män det måste finnas som går omkring och är nedstämda eller deprimerade utan att det kommer fram. Varför är det så? Jag läste in mig på ämnet lite mera för att förhoppningsvis få en lite bättre insyn i mäns depressioner.

Mäns depressionssymptom skiljer sig ofta från kvinnors

Det jag fick reda på var att mäns depressionssymptom ofta skiljer sig från kvinnors, vilket inte är så konstigt när man tänker på det, men det utgör ett problem i och med att man mest uppmärksammar och diagnostiserar depressioner enligt symptomen som en kvinna visar upp.

Låt mig förklara lite bättre. För det första måste vi ta upp begreppet maskulinitet.
Manliga könsnormer styr hur män uttrycker och reagerar på en depression. Män förväntas vara starka och kunna tåla mycket. De vill ha saker under kontroll, vara behärskade och prestera i samhället. Nu vill jag bara säga att jag inte på något vis drar alla män över en kam, alla är ju olika det måste vi komma ihåg.

Män vill ofta leva upp till maskulina normer

Eftersom män har sina maskulina normer att leva upp till så kan det ofta leda till att de maskerar sin depression. De vill inte bli uppfattade som lipsillar som sitter hemma och håller på att förlora kontrollen över sitt liv. Deppression är kopplat till känslor som hopplöshet och hjälplöshet och strider mot den normativa maskuliniteten. Det här kan leda till skam- och skuldkänslor hos mannen. Istället använder de sig av anpassningsstrategier för att undvika de negativa känslorna som uppstår under depression. Utåt visar de hårdhet i form av ilska och aggressivitet istället för mjukhet.

Könsidealen gör det svårare för män att inse att de är deprimerade

Könsidealen som män har gör det svårare för dem att märka när de är i behov av hjälp och att i praktiken söka hjälpen kan kännas helt omöjligt. Det är mycket vanligt att män börjar självmedicinera sig istället genom att t.ex. dricka alkohol eller ta någon drog. Manliga läkare har ibland också lättare för att diagnostisera en kvinna med depression än en man. Det beror ju förstås på läkaren, men enligt vad jag läst så kan det också vara ett problem när det gäller diagnostisering.

Det kan vara svårt att upptäcka att en man är deprimerad eftersom det mest är kvinnors symptom som uppmärksammas och som vi känner till.

Symptom som tyder på att en man kan vara deprimerad eller nedstämd

– ökning av personkonflikter både på jobb och fritid
– känner hot mot sin självkänsla och sin självrespekt
– uppvisar antisociala och narcissistiska drag
– förhöjda nivåer av missbruk, beroende av alkohol och droger
– riskfyllt beteende t.ex. i trafiken, spel, våld, aggressivitet, sexuella kontakter

Jag vill också nämna en skala som kallas för Gotlandsskalan som har skapats för att lättare diagnostisera depression hos män. Skalan tar fram mera än de klassiska symptomen. Här kommer kriterierna enligt Gotlandsskalan för att diagnostisera en manlig depression:

– låg stresstolerans
– ökad aggressivitet
– utagerande
– tomhetskänslor/trötthet
– ökad irritabilitet
– beslutsoförmåga
– sömnrubbningar/morgonoro
– alkoholvanor
– beteendeförändringar
– hopplöshetskänslor

Det är ju såklart någon som är sakkunnig som skall diagnostisera en manlig depression. Ofta skall flera kriterier vara uppfyllda under några veckors tid för att man skall få en diagnos. Jag vill med detta inlägg bara försöka hjälpa er andra att känna igen tecken på när en man är deprimerad. Jag tycker det är så synd att de går och håller allt för sig själva.

Källor:
Mats Hiltes föreläsning, kunskapscentrum för jämlik vård
Mieli, föreningen för mental hälsa i Finland
Statistikcentralen

6 Gillade du inlägget?

Pernilla Bergman

Lungan i stormen är en sajt som erbjuder kamratstöd för kroniskt sjuka. Här hittar du inspirerande artiklar om hälsa, med stort fokus på hur det är att leva med en kronisk sjukdom och psykisk ohälsa. Jag vill förmedla att det är okej att vara sjuk! Ingen ska behöva skämmas för eller smyga med sitt psykiska eller fysiska illamående.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.