Läste precis Anne Hietanens blogginlägg där hon skriver om sårbarheten och att dela med sig av den på bloggar. Hon tipsade också om Kissies inlägg Är offerkoftan största trenden just nu? Jag följer inte Kissies blogg, men kunde inte låta bli att läsa inlägget eftersom själva rubriken gjorde mig fundersam.

Min första reaktion var att det var ett väldigt klumpigt sätt att uttrycka sig. Enligt Kissie går en våg över bloggare och youtubers där alla lider av panikångest, adhd och olika typer av störningar och det är gråtfest var och varannan dag. Hon påstår att det blivit trendigt att tävla om vem som har det värst.

Jag håller med om att det såklart inte är okej att ljuga om sitt mående i ett försök att få mera uppmärksamhet. Det är ju förnedrande för dom som faktiskt lider av en sjukdom. Samtidigt tycker jag att det är väldigt onödigt att försöka peka ut sjukdomsbedragare. Det leder till mera skada än nytta. Det skapar en misstro i samhället mot de som är sjuka.

Att ständigt leta efter bedragare i bloggvärlden eller i verkliga livet till exempel på olika instanser är en riktigt dålig idé. Visst finns det de som ljuger om sitt mående för att utnyttja systemet, men att alltid vara på sin vakt och se på människor som potentiella bedragare leder inte till något gott. Det föder bara rädsla och uppgivenhet bland majoriteten som söker stöd för att de faktiskt behöver det.

Vi ska inte peka ut syndabockar på nätet eller i verkliga livet. Det för oss bara ner i en ond spiral där alla misstänker alla. Om man misstänker att någon ljuger om sitt fysiska eller psykiska mående så gör man bäst i att bara ignorera det.

Och om ärlighet och öppenhet håller på att bli en trend så är det bara bra. Det har jag alltid förespråkat på min blogg. Det är själva temat. Men jag hoppas i så fall att det är en trend som håller i sig. För tanken på att öppenhet bara skulle vara en övergående trend är ganska ledsam.

Du kanske också gillar
Det har gått åtta år sedan jag startade Lungan i stormen, och tre år sedan
Vi har ombytta roller på gång här hemma. Johan är sjuk och jag försöker hantera
Att vara ärlig om sitt mående som kroniskt sjuk är svårt för många. Det slinker
Instanserna som borde vara till för att hjälpa sviker mig igen. "Situationen är stabil. Ingenting
På sistone har det hänt så mycket att jag inte orkat blogga. Här berättar jag
Jag har försökt utmana min enorma trötthet på sistone och gjort saker jag inte känt