Det känns så skönt att jag har haft skrivandet att koncentrera mig på de senaste veckorna. Mina strider med instanser, sjukhusbesök och allt det har liksom bleknat bort. Det har blivit ett tillfälligt uppehåll. Får se bara hur länge det håller i sig. Än så länge har det inte hörts ett knyst någonstans ifrån. Inga beslut om ekonomiska stöd, ingen kallelse till företaget som ska utreda min arbetsförmåga, inga kontrollblodprover ännu på en månad. Allt har stått stilla på den fronten.

När jag sen blir kallad till den där 13 dygn långa utredningen av min arbetsförmåga så tänker jag säga att jag skriver. Punkt slut. Det är ju det jag vill göra. Det ät det jag tycker om. Men de kan ju ändå hänvisa till att jag är både merkonom och turisttjänsteman och hitta på någonting helt annat. Fantasierna skenar iväg här. Jag måste bara stå på mig. Jag tänker inte än en gång utsätta mig för något som får mig att må dåligt. Nåja, det är den dagen den sorgen.

Vid sidan om fixandet med sidan och skrivandet har jag också haft lite annat på gång. Igår var jag och J på en träff med två kompisar. Vi pratade och planerade någon form av musikprojekt tillsammans. Det var ett tag sedan jag spelade i en större sammansättning. Senast var det ett band som jag själv var med och grundade som spelade moderna och lite rockiga versioner av keltisk folkmusik. Vi gjorde en egen skiva också år 2012, men efter det föll allt isär på grund av olika viljor. En del av gänget ville ta flera spelningar fastän vi redan hade en hel del, och då kunde i alla fall inte jag som redan hade kompromissat en hel del med min hälsa för bandets skull, vara med längre. Så det blev slut på allt istället eftersom hälften ville spela mera och hälften inte.

Men det här musikprojektet är annorlunda. Det är alla människor som vill spela för spelandets skull. Inte för att få ära och berömmelse eller spela i pubar till tre på natten och dricka gratis öl. Det finns inga planer på att ta någon spelning över huvud taget. Bara jamma och ha roligt tillsammans och se vart vindarna bär. I alla fall så ska det bli spännande!

Jag har också försökt röra på mig lite mera. Jag måste föröka ta tag i det här med motionen eftersom mina lungor mår så mycket bättre av det. Vi var ut och gå 3 km med J för några dagar sen. Det var flåsigt men det gick helt okej. Lungorna blödde i alla fall inte efteråt. Man får se till att passa på att röra på sig när man har en lite bättre period. Men slemmig blev jag dagen efter, och då känns allt tungt. Det är ungefär som att vara förkyld. Jag behöver återhämtning efter att ha rört på mig. Men jag hoppas att orka ut snart igen och röra på mig mera. Till dess blir det kaffe och skrivande. Jag har förresten anmält mig till en av MBIs skrivarkurser i höst. Det ser jag också fram emot! Och så har jag en del spännande bloggsamarbeten på gång också. Ni får vänta och se.

Du kanske också gillar
Det har gått åtta år sedan jag startade Lungan i stormen, och tre år sedan
Vi har ombytta roller på gång här hemma. Johan är sjuk och jag försöker hantera
Att vara ärlig om sitt mående som kroniskt sjuk är svårt för många. Det slinker
Instanserna som borde vara till för att hjälpa sviker mig igen. "Situationen är stabil. Ingenting
På sistone har det hänt så mycket att jag inte orkat blogga. Här berättar jag
Jag har försökt utmana min enorma trötthet på sistone och gjort saker jag inte känt