Idag har jag lyckats ta mig upp ur sängen och åka hela vägen till Salo på min första närstudiedag. Om någon har missat det så har jag lyckats få en studieplats i en skola som är ungefär en 45 minuters bilresa hemifrån.

Ännu igår kväll hade jag ingen aning om jag överhuvudtaget skulle kunna ta mig hit. Att jag själv skulle köra var uteslutet eftersom skoldagen började redan halv nio. Som tur fick jag skjuts hit. Skulle det inte vara för min familj skulle jag aldrig ens vågat fundera på att studera på distans.

Just nu sitter jag i en datasal och lyssnar på läraren som pratar om ett företags visuella image. Jag studerar alltså marknadsföring och sociala medier. Studierna sker på finska, vilket är väldigt utmanande för mig. Jag förstår tal bra och kan göra mig förstådd helt okej, men att skriva och göra uppgifter på finska är verkligen inte min starka sida. Jag tänker i alla fall försöka. Det har ju gått förut när jag studerade till kostrådgivare och jag vill ju gärna lära mig bättre finska.

För tillfället vet jag  inte så mycket om hur omfattande och intensiva studierna är. Allt jag vet är att det är meningen att de mest ska gå ut på att jag arbetar hemifrån. Alltså att jag lär mig genom arbete med min egen företagsverksamhet. Plus att jag ska göra lite skoluppgifter och skicka in som också är kopplade till mitt företagsarbete. Men hur mycket arbete det innebär vet jag inte ännu.
Själva ämnet marknadsföring är inte obekant för mig. Det är det ämnet jag har studerat mest i mitt liv och har mest erfarenhet av. Jag har en marknadsföringsutbildning sedan tidigare och en turisttjänstemannautbildning (försäljning av resetjänster). Så jag känner mig för tillfället någorlunda lugn.
Jag är väldigt förvånad över att jag lyckades somna inatt. Till och med före klockan tolv. Tillräckligt sov jag inte, men åtminstone klarar jag av att vara här idag. Just och jämt dock. Dagen började klockan 8.30 och slutar klockan 15. Det låter säkert inte som mycket i de flestas öron, men för mig är det nästan oändligt långt. En lång tid att ta sig i kragen och koncentrera sig på ett annat språk dessutom.
Läraren vi har idag verkar i alla fall trevlig och också min studiehandledare, som snart ska komma och hämta mig för att berätta mera om studierna. Kaffe blir det i mängder för att alls klara dagen. Och smittorna oroar mig förstås också. Därför hoppas jag på att det inte blir några grupparbeten. Jag trivs med att jobba självständigt och med tanke på alla smittor som går så är det bäst så.
Jag uppdaterar lite mera om hur det har gått när jag vet mera. Förhoppningsvis är jag lite klokare efter den här dagen. Ett gott intryck har jag fått av allt och alla hittills. Skolan är giantisk vilket inte riktigt passar för en som går i sina egna tankar. Jag har snurrat runt i cirklar hela dagen. Det är som att gå i en labyrint.
Här kommer ett par foton som jag tagit under matrasten.