Ibland tappar jag bort mig helt och hållet. Jag glömmer bort varför jag bloggar. Allt känns bara onödigt och futtigt. Men mitt i allt mörker händer det något som påminner mig om varför det jag gör är så viktigt. Det är tack vare dig som läser och kommenterar på min blogg, eller hör av dig på ett eller annat sätt.

Kontakten med mina läsare är det absolut bästa med mitt skrivande. Utan er skulle min låga inte hållas igång så länge. Jag får minst lika mycket som jag försöker ge genom min blogg. När inspirationen tryter och jag mår dåligt finns det alltid någon som känner igen sig och kan muntra upp mig och dela med sig av goda råd.

Lyfter fram kronisk sjukdom

Igår var en sådan dag då jag blev påmind om hur viktigt det är att lyfta fram dem som lider av kroniska och osynliga sjukdomar. Det finns så otroligt många där ute som plågar sig långt över bristningsgränsen för att de inte känner att deras sjukdom accepteras av samhället. Vi är pusselbitarna som inte passar in någonstans. Vi platsar inte i skolor, på arbetsplatser, som vänner eller föräldrar. Instanserna har inga stöd som lämpar sig för oss och vården förstår sig inte på oss. Speciellt svårt har de som lider av en sällsynt sjukdom eller någon som är multisjuk. Vi blir stämplade som psykiskt rubbade och inbillningssjuka. Vi blir negligerade och utfrysta på så många olika håll att vi får kämpa för att samla ihop den minsta lilla spillran av självrespekt.

Läs också  Kanske i ett annat liv - om krossade drömmar

Så många är nedtryckta till botten och trampade på av precis alla. Vi behöver synas och höras och förstå att vi har all rätt i världen till att leva drägliga liv där vi har energi kvar i vardagen för att göra sådant som får oss att må bra.

Vill att alla ska höras

Här på Lungan i stormen vill jag att alla ska får göra sig hörda. Min önskan är att genom mina inlägg sprida förståelse för oss som lider av kroniska sjukdomar. Men jag skriver inte enbart för dem som är sjuka, utan jag vill också ta fram hur det är att vara anhörig till någon med en svår sjukdom. Alla berörda parter behöver mera förståelse.

Jag är så glad för alla kommentarer och gillningar. Sedan jag lanserade min nya version av Lungan i stormen har jag fått flera hundra följare på min Facebooksida. Stort tack för att du följer mig!

Jag är väldigt nyfiken på vem du är som läser min blogg? Och varför läser du? Finns det något du skulle vilja läsa mera om?

 

Bild från Pixabay

Du kanske också gillar
Det har inte blivit så många inlägg på sistone. Detta på grund av att jag
Det har gått åtta år sedan jag startade Lungan i stormen, och tre år sedan
Vi har ombytta roller på gång här hemma. Johan är sjuk och jag försöker hantera
Att vara ärlig om sitt mående som kroniskt sjuk är svårt för många. Det slinker
Instanserna som borde vara till för att hjälpa sviker mig igen. "Situationen är stabil. Ingenting
På sistone har det hänt så mycket att jag inte orkat blogga. Här berättar jag