Det är tydligen fredag idag. De senaste veckorna har inte jag haft någon koll på dagarna överhuvudtaget. Allt har varit som att simma omkring i en trög soppa. Världen har varit och är fortfarande dimmig. Det kan bero på mycket. Dels det att jag har haft en extremt dålig lungperiod. Dagarna och nätterna har gått åt till att avleda panikångest. Men nu tänker jag inte fokusera på den saken i det här blogginlägget.

För tillfället bor vi hos mina föräldrar. Vi har ju nyss flyttat, men huset är bara ett enda kaos av flyttlådor och bråte. Allt måste gå igenom och sorteras. Slängas eller säljas i bästa fall. Men det håller man ju inte på så mycket när dagarna går ut på att försöka att andas lugnt och är extremt utmattad. J har dessutom jobbat en hel del, så just nu står allt bara stilla.

Annars går dagarna ut på att mata katt. Mina föräldrars katt Bjalle som också är min och min systers första katt. Han har blivit ganska gammal och kräver mera. Maten ska serveras på direkten. Helst ska det vara mikrotinad fisk som stinker något ofantligt. Men med åren har man ju vant sig med stanken. Tack och lov nöjer han sig ändå oftast med Whiskas påsmat, men det måste vara fisksmak i gelé, helst sardinversionen.

Ibland ska det vara något ännu bättre, som en skiva lördagskorv, eller två. Eller så vill han slicka margarin från en bit knäckebröd. Sedan sätter han sig ett hörn av köksmattan. Alltid samma hörn. Det betyder att han kräver att bli borstad eller klappad. Det här har han ljudligt börja förmedla sedan han blev äldre.

Matthörnet

Sedan ska han plötsligt ut. Det hjälps inte att jag ligger i badet. Han kommer in i badrummet och gnäller otåligt, ända tills jag stiger upp och släpper ut honom när jag inte kan bada i lugn och ro. Han går till ytterdörren och jag öppnar den. Där ska han sedan stå och fundera och vela. Ska han faktiskt ut, eller kan han få ner en bit fisk till? Plötsligt ändrar han sig vid dörren och kommer på att han ska ut ur en annan dörr i köket istället. Därifrån är det närmare till hans koja, som är en miniversion av mina föräldrars hus.

Ute i sin koja tycker han om att ligga. Där är det mjukt och skönt och varmt och han kan vakta gården. Han håller vakt så otroligt bra. Lika bra som en nallebjörn. Det finns nog inte ett djur som skulle kunna skrämmas av världens räddaste katt. Det går inte att plocka i diskmaskinen medan han äter. Då blir han genast på sin vakt och springer någonstans och gömmer sig. Så vi har ett ordspråk hemma, ”när Bjalle äter står disken stilla”.

Kojan.

Det är nog en av världens mera bortskämda katter. Konungen kallar vi honom. Han bestämmer över oss alla helt enkelt. Ändå är han en så fin och kärleksfull katt. Har aldrig gjort en mygga förnär. Eller där kanske jag överdrev. Nog har det hänt i sina dagar att han kommit lufsandes på gården med en flaxande sparv mellan tänderna. Stolt har han visat upp sin fångst, och självklart har han fått beröm, om än motvilligt.

Nu har han precis ätit och för en gångs skull gått ut genom den ”riktiga” dörren. Han har på det senaste året blivit väldigt stel i ryggen. Bakbenen är liksom styva och han vaggar fram. Men han äter och spinner och är glad fortfarande, och han har nog rätt till att leva gott när han är så här gammal.

Det här var dagens kattrapport. Han får mig alltid att bli lugn och glad.