De senaste nätterna har jag haft svårt för att somna igen, och jag tror jag börjar se ett ganska tydligt mönster. Ju mera aktiviteter, händelser och saker jag har att fundera på, desto mera uppe i varv blir jag. Det här var ju definitivt ingen världsomvälvande insikt, men ändå något som jag behöver tänka på och beakta.

Min hjärna har svårt för att bearbeta många intryck. För det första så är jag en sådan person som lätt blir och fundera på saker. Jag tänker så det knakar, speciellt på natten. Jag tänker på vad jag upplevt, vad som gjorts och vad som sagts. Jag funderar på underliggande meningar, gör tolkningar av bagateller eller subtila signaler som någon sänt ut. Jag har en massa tankar som cirkulerar runt inne i min skalle, och allra ivrigast snurrar dom runt just då när jag behöver slappna av.

För mig är det mycket att en dag träffa någon och ta en kopp kaffe, gå på kurs nästa dag och träffa psykiatern sen nästa dag. Det känns som om det är att ha massor inplanerat, trots att mycket av det är saker som jag vill göra. Men för mig blir det lätt för mycket, både fysiskt och psykiskt. Jag klarar inte av för många intryck och behöver ordentligt med vila och ledig tid efter att jag gjort något. Jag är ju trots allt sjukskriven av en orsak.

Jag inser hur lättpåverkad jag egentligen är. Människor som på något vis suger ur mig energin klarar jag inte alls av. Jag är beroende av lugn och ro i mitt huvud för att överhuvudtaget kunna fungera som människa just nu. Jag är väldigt skör. Det behövs så lite för att jag ska tappa fotfästet, och blir jag dränerad på mina små mentala krafter så blir jag garanterat också fysiskt sjukare. Så jag försöker tänka på att jag måste ta det lugnt. Jag behöver vila både för huvudet och för kroppen.

Idag har jag haft en riktigt trevlig dag. Jag har gått på mitt livs första skrivkursträff. Det var väldigt spännande. Medelåldern var nog närmare 70 år, men det var på inga vis något negativt. Jag tyckte det var väldigt intressant att få ta del av deras texter, som på många vis skiljer sig från mina. För det första så använder jag mig av ett enklare eller kanske i viss mån modernare språk, men det har nog inte så mycket att göra med min ålder. Det kanske har mera att göra med att jag läst mindre och annan sorts litteratur än många på kursen.

Vi fick en skrivuppgift tills nästa träff som är om två veckor. Jag ser fram emot att få feedback på mina texter av gänget på skrivarkursen, samtidigt som jag förstås är lite nervös. Men det är nog mest för att det är första gången i mitt liv jag går en skrivarkurs. Jag ser det som ett tillfälle att lära mig en massa nytt och tycker att det är roligt och givande att få höra vad andra har skrivit om. Alla är vi ju olika människor med olika bakgrund och erfarenheter och det kommer fram i texterna. Jag är verkligen glad att jag anmälde mig till den här kursen!

Du kanske också gillar
Det har gått åtta år sedan jag startade Lungan i stormen, och tre år sedan
Vi har ombytta roller på gång här hemma. Johan är sjuk och jag försöker hantera
Att vara ärlig om sitt mående som kroniskt sjuk är svårt för många. Det slinker
Instanserna som borde vara till för att hjälpa sviker mig igen. "Situationen är stabil. Ingenting
På sistone har det hänt så mycket att jag inte orkat blogga. Här berättar jag
Jag har försökt utmana min enorma trötthet på sistone och gjort saker jag inte känt