En desperat vädjan till socialen

Igår skrev jag ett brev till socialcentralen, som ett sista nödrop på hjälp. Jag skrev om allt jag utsatts för under det senaste året. Som tur har jag skrivit en del här på min blogg som jag kunde ha nytta av, annars skulle jag aldrig ha orkat få ihop det. Det blev till slut fem sidor långt på Word. Jag printade ut hela dokumentet och läste det för mig själv, flera gånger.

Hela instanshärvan som jag är intrasslad i är så otroligt virrig att jag knappt själv hängde med i mina egna skriverier, så jag tvivlar på att dom på socialcentralen förstod precis hur allt hänger ihop, men dom fick i alla fall en helhetsbild av mina plågor.

Blev uppringd följande dag

Jag blev uppringd redan idag av en trevlig kvinna på socialcentralen. Hon lät väldigt empatisk och förstående och beklagade sig över min galna situation. Hon tyckte att den var katastrofal och att vi måste försöka rycka i alla trådar som finns nu och försöka få något till stånd.

Hon skulle också skriva ut en matlapp till oss. Jag visste inte vad en matlapp var så jag frågade. Hon förklarade att det är en lapp som avhämtas på socialen som man kan använda i en lokal mataffär. Så vi kommer att få några tiolappar (pratar om euro) för att rädda de kommande dagarna.

Läs mer:
En vecka jag vill glömma

På tisdag ska åtminstone jag på ett möte till socialen. Då får vi diskutera mera. Tänker ta med mig min gigantiska mapp där jag sorterat in alla mina papper och beslut enligt datum och instans.

Jag vet inte vad dom kan göra för mig på socialen. Det är ju inte dom som längre har hand om utbetalningen av utkomststödet, utan det hör till folkpensionsanstalten (den finska motsvarigheten till försäkringskassan).

En sjuk situation i Finland

Vi har en helt sjuk situation på gång i Finland med utkomststöden. FPA har haft ett par år på sig att förbereda övertagandet av utkomststöden men misslyckats totalt. Det är meningen att folk som ansöker om utkomststöd ska få pengarna inom en vecka. Men många har nu fått vänta i över tre veckor innan FPA ens har börjat behandla deras ansökningar. Folk har blivit desperata. Räkningarna har samlats på hög. Många har vänt sig till församlingen och diakonissorna för att överhuvudtaget få mat på bordet. De har bjudit på luncher och fixat betalningsförbindelser till butiker bland annat.

Det har varit stockade telefonköer på FPA. I början ringde över 3000 personer dit för att ta reda på vad det är frågan om. Dessutom har FPA högre krav på utbetalningen av utkomststöden än socialen hade. Så många riskerar att bli utan sitt utkomststöd som har varit det som fått tillvaron att alls gå runt.

Läs mer:
Att sparka på dem som redan ligger

Så det är inte så enkelt just nu att ansöka om utkomststöd när behandlingstiden är så lång. Förhoppningsvis löser dom den här katastrofen snart. Jag får hålla tummarna nu bara. Jag har varit med om så mycket så det är svårt att våga hoppas. Jag har flera gånger förr varit i kontakt med socialen och fått tillfällig hjälp. En gång skickade de mig till en expertgrupp men det gav inte heller något resultat. Men nu är väl situationen lite annan, så kanske det blir något den här gången. Hoppas, hoppas. Jag hoppas så innerligt.

Ett utdrag ur mitt brev

Som avslutning på det här inlägget ett litet utdrag av mitt brev till socialen:

Nu vet jag varken ut eller in. Jag sitter i skrivande stund med en bronkit och blödande lungor. Stress och långvarig behandling med kortison och cytostatika gör mig otroligt infektionskänslig. Jag känner att jag inte orkar med det här mera. Jag betalar med min hälsa gång på gång, år efter år och det kan inte fortsätta på det här viset. Jag har inte pengar till det mest elementära i livet, inte ens till de mediciner som är livsnödvändiga för mig. Och det allra värsta är att jag inte ser ett enda ljus i slutet på den här svarta tunneln som jag befunnit mig i hela 7 år.

Finns det ingen som kan hjälpa mig med att reda ut den här härvan innan jag kollapsar helt och fullt? Det kan väl inte vara i enlighet med Finlands lagstiftning att svårt sjuka medborgare ska lämnas utan pengar till mat och mediciner.

För hela historien läs mitt inlägg “Ett år av instansmisshandel”.

Läs mer:
Också hobbybloggare kan bränna ut sig

Bild från Pixabay

Du är varmt välkommen att bli en del av vår fina gemenskap på sociala medier!
Dela

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *