Som jag tidigare har berättat har jag inte fått något ekonomiskt stöd alls från Folkpensionsanstalten (finska motsvarigheten till försäkringskassan) sedan juni. Jag har ansökt med lungläkarens b-intyg om samma stöd som jag haft tidigare alla dessa år. Stödet är en form av invalidpension och kallas för rehabiliteringsstöd. Jag ansöker om det eftersom jag inte har rätt till vanlig sjukdagpenning. Till rehabiliteringsstödet hör ett speciellt bostadsbidrag som är lägre än det allmänna bostadsbidraget. Det kallas för pensionstagarens bostadsbidrag. Det är det enda bostadsbidraget jag i min situation har rätt att ansöka om. Det vet jag av erfarenhet.

De här stöden ska fattas beslut om inom åtta veckor. Det har nu gått cirka 18 veckor och jag har ännu inte fått något stöd, men däremot ett beslut. Kanske någon minns att jag skrev om att jag ringde fram och tillbaka mellan FPA och mitt pensionsförsäkringsbolag Veritas? FPA sa att dom inte kan göra beslut före Veritas och Veritas att dom inte kunde göra sitt beslut före FPA.

Inte berättigad till någon form av pension

Nå nu har Veritas äntligen fattat sitt beslut, och gissa vad de kommit fram till? Jo, att jag INTE är berättigad någon form av pension/stöd alls! Enligt dem är jag fullt arbetsförmögen. Ifall någon är intresserad av att höra lite om deras motiveringar jag ta dem i korthet här. Det var en hel A4 med text…

Enligt deras bedömning är min arbetsförmåga inte längre nedsatt på det sätt som avses i lagen för att jag skulle kunna få deltids- eller heltidspesnion.

De skriver att de har beaktat mitt medicinska tillstånd samt övriga faktorers inverkan på min funktionsförmåga.

Min nuvarande funktionsförmåga beskrivs som tillfredsställande

Det står också att jag lider av en sjukdom som fordrar konstant vård, och att jag lider av depression som nu för tiden är under kontroll med medicinering. Men trots det så förväntas jag kunna arbeta med merkonom- eller kostrådgivaruppgifter. Enligt deras bedömning så är det bara fysiskt tunga arbeten som jag inte klarar av.

100 % arbetsförmögen enligt Veritas

Sedan skriver de om att full invalidpension beviljas man om arbetsförmågan är nedsatt med tre femtedelar, och deltidsinvalidpension beviljas man om arbetsförmågan är nedsatt med två femtedelar. Men enligt Veritas bedömning så är jag alltså 100 % arbetsförmögen.

Jag kan inte i vilket fall som helst få något från Veritas eftersom min arbetspension är ca 4 € i månaden, men deras felaktiga beslut påverkar ändå FPA som ska betala ut stöd till mig.

Så nu sitter jag här än en gång, slut i huvudet och trött i kroppen. Igår var jag ut en liten stund och handlade mat. Bar en liten kasse med det nödvändigaste från affären till bilen och när jag kom hem var jag så slut att jag mådde illa och blev sittandes resten av kvällen. Idag vaknade jag outsövd, igen.

Att bli misstrodd och missbedömd av alla instanser tär på den psykiska orken

Jag känner mig så hopplös! Jag blir ju misstrodd och missbedömd av alla instanser. Och den där utredningen av min arbetsförmåga som jag ska på till det finska företaget innebär att ja måste ha krafter för att kämpa för min sak och på ett annat språk än mitt modersmål ännu till. Det känns som om jag inte kan förklara hur jag mår, hur jag än försökt här i åratal. Man skulle ju tro att det är läkarnas sak att ta ställning till vad jag klarar och inte klarar, men de har ju sagt att de inte gör det och skickat mig till det där Verve.

Måste vända mig till besvärsnämnden

Nu måste jag försöka vända mig till besvärsnämnden och överklaga det här idiotiska beslutet. Det är en helt annan instans utan påverkan från FPA eller Veritas, vad jag förstår. Men att hitta orken är svårt. J sade igår att jag har ju folk som hjälper mig och att jag måste komma ihåg att jag inte är ensam. Tack och lov är det ju sant. Men fortfarande gör sådana här beslut att jag känner mig mer och mer som en bedragare. En lat jävel som ljuger om min sjukdom för att få sitta hemma på soffan. Om de inte ens anser att jag har rätt till deltidspension.

Det känns ändå som att jag gör mitt allt för att förklara hur jobbigt jag har det, men det räcker inte till. Jag är för snäll. En snäll idiot som aldrig kommer någon vart. Var ska jag hitta krafterna till att spela en jävlig och envis skitstövel som håller uppe stridsyxan för att ta sig vidare genom alla hinder och väggar? Jag har inte sådana krafter helt enkelt, och jag är till naturen en människa som har svårt för att stå upp för mig själv. Det kräver mentala krafter och mina går redan på sparlåga.

Så vad gör jag nu? Det är bara att fortsätta traska i den här oändliga sörjan.

Du kanske också gillar
Det har gått åtta år sedan jag startade Lungan i stormen, och tre år sedan
Vi har ombytta roller på gång här hemma. Johan är sjuk och jag försöker hantera
Att vara ärlig om sitt mående som kroniskt sjuk är svårt för många. Det slinker
Instanserna som borde vara till för att hjälpa sviker mig igen. "Situationen är stabil. Ingenting
På sistone har det hänt så mycket att jag inte orkat blogga. Här berättar jag
Jag har försökt utmana min enorma trötthet på sistone och gjort saker jag inte känt