Igår tog jag paus från instansvirrvarret. I förrgår, på alla hjärtans dag höll jag på från morgon till natt med att försöka reda ut alla mina indragna sociala förmåner, utan att komma fram till någonting. Jag har nu en skuld på ca 1000 € som på något vis måste återbetalas eller dras av under de kommande månaderna. Eller så blir det både och. Jag vet inte varifrån jag ska trolla dom pengarna, eller hur vi ska klara oss utan stöd i flera månader framåt. Läget är kritiskt redan nu.

I förrgår skrev jag ett brev till Folkpensionsanstalten och frågade om det är möjligt att få rehabiliteringspenning samtidigt som jag ansöker om stöd för yrkesinriktad rehabilitering, alltså stödet för mina studier. Man ska alltså själv vara på sin vakt för att stöd inte ska krocka med varandra. Ett kan nämligen förhindra utbetalning av ett annat.

Förvirrande svar

Svaret jag fick var minst sagt förvirrande. De skrev att jag kan ansöka om rehabiliteringspenning om jag har ett beslut om rehabilitering via FPA gällande yrkesinriktad rehabilitering/skolning. Och sen tillade de att min yrkesinriktade rehabilitering hör till min arbetspensionsanstalt och att jag ska kontakta dem. Om de beviljar mig studierna så kan jag också få rehabiliteringsstöd via dem.

Jag är helt mållös. Jag vet inte var jag ska börja. Men jag kan i alla fall skriva ner de frågorna som först ploppar upp i mitt huvud.

Det är ju FPA som har beviljat mig den där utredningen av min arbetsförmåga på ett utomstående företag. Där skrevs det ett 20 sidor långt utlåtande om min arbetsförmåga och där rekommenderades det också studier i rehabiliteringssyfte. Räcker inte det här intyget?

Arbetspensionsanstalten indragen igen

Varför ska min arbetspensionsanstalt dras in än en gång? De som jag har stridit med sedan i somras som gav mig avslag på alla mina stöd som jag levt på i många år. Jag har just börjat försöka glömma dom. Orkar verkligen inte hålla på och kämpa mot dom längre.

Tidigare när jag ringde till FPAs rehabiliteringsavdelning och frågade om samma sak förstod personen som svarade nästan ingenting. Jag fick upprepa mig och förtydliga många gånger. Men till slut sa personen att det där 20 sidor långa intyget från arbetsutredningsföretaget inte är tillräckligt, utan jag måste ha ett läkarutlåtande där min läkare rekommenderar mig yrkesinriktad rehabilitering.

Olika svar av olika personer

När jag pratade med arbetsutredningsfirman för ett par dagar sedan (de ringde för att höra hur de gått för mig) så sa min handledare att läkarintyg inte borde behövas, utan det ska räcka med deras papper. Dom har också instruerat mig att jag ska ansöka om yrkesinriktad rehabiliterings i form av studier/skolning via FPA. Jag har till och med fått ”rätt” blankett av dom.

På slutet nämner FPA också i meddelandet att om min arbetspensionsanstalt beviljar mig studier kan jag också ansöka om rehabiliteringsstöd där via. Det är ju det stödet som de drog in i somras eftersom de inte anser att min arbetsförmåga är nedsatt. Samma stöd som de inte kan betala ut för mig eftersom jag arbetat så lite i mitt liv att de i praktiken skulle innebära 4 € i månaden.

Frustrerande för alla

Alla budskap är så tvetydiga. Man får olika svar beroende på vem man talar med. Jag litar inte längre på att någon vet hur något går till. Varför ska man som kund tvingas utstå detta? Varifrån ska man som sjuk ta sina krafter? Jag borde ju fokusera på mina studier, men har inte orkat eller hunnit alls.

Det här är ju varken roligt för kunderna eller de som arbetar på instanserna. Det måste ju vara oerhört frustrerande att ha noll koll på sin arbetsplats. Hur ska man kunna förklara och hjälpa kunderna om man själv inte förstår sig på saker? De här systemen fungerar inte för någon. De är allt för komplicerade med en massa återvändsgränder och fallgropar. För varje fråga man ställer föds fem nya.

Dela inlägget
Share on Facebook
Facebook
0Tweet about this on Twitter
Twitter