Den här månaden deltar jag i NaNoWriMo

Nej usch vilken skitdag alltså. Någon som har lust att läsa vidare efter den meningen? För mig finns det vanlig eländig skitdag och så finns det bedrövlig katastrofal skitdag. Har ni hört något så positivt förut? Inte jag. Oftast försöker jag skratta åt något minimalt i eländet men idag är en sån dag där jag inte ens orkar skratta, för då rinner svetten och hjärtat hoppar ur kroppen. Jag ser bara sudd. Hör bara sudd. Känns som om jag druckit en vodka i sömnen precis före jag vaknade. Men egentligen har jag ”bara” vanliga lungproblem och antagligen en liten förkylning. Men den är i så fall så liten så att jag knappt märker av förkylningssymptomen. Lite ont i halsen har jag haft i ett par dagar, men det är allt.

Men det räcker för att jag ska tappa både krafterna och mitt huvud. Känns som om jag inte sitter här och skriver. Mitt huvud kanske ligger kvar uppe i sängen nånstans under täcket. Åtminstone är min hjärna någon helt annanstans.

Det värsta är känslan när man efter veckor av blodhosta, slembildning och ångest äntligen kanske repat sig lite. Och då menar jag att energinivån är på 25 % istället för 100 % som hos en frisk. Nu är energinivån kanske 5 %. Ångestnivån däremot är uppemot 70 %.

Delvis beror den här fullständiga utmattningen också på att jag var vaken till klockan 6 igår natt. Gick inte att sova av den enkla orsaken att vi flyttat från mina föräldrar till vår egen lägenhet. Annan säng, annat hus, annat allt. Vi har bott där en stund för att fixa lite ett och annat efter att det blivit för kallt att bo på sommarstugan. Det var en del som måste göras i ordning.

Själv har jag inte gjort någonting speciellt. Suttit och hostat blod i en mugg och försökt vara stilla efter det. Fått ännu värre slembildningar i lungan efter att ha suttit och sen blodhosta igen. För obehagligt för att beskriva. Är så trött på den här situationen som håller på i evigheter. I april blev blodhostan värre. Det gäller att hålla hoppet uppe på något vis, men vissa dagar är det väldigt svårt och andra är det nästan omöjligt.

Därför försöker jag tänka på annat när jag kan. Jag har inte skrivit blogginlägg på ungefär en vecka eftersom jag har varit upptagen med att skriva annat. Min kompis har i flera år deltagit i något som kallas för Nanowrimo (National Novel Writing Month). I korta drag går det ut på att man ska skriva en roman under november månad. Målet är 50 000 ord under 30 dagar. Klarar man det så ”vinner” man. Men man vinner inget, man får bara ett bevis på att man klarat det. Man gör det alltså enbart för sig själv. Klarar man inte det har man ändå vunnit bara genom att man har försökt. Man har fått något gjort.

Många drömmer om att skriva en bok men får inget skrivet under hela sin livstid. Det här går ut på att man bara ska skriva. 1667 ord om dagen är målet om man försöker bli klar i tid. Jag hoppade på i sista stund. Har velat göra det i flera år och nu bestämde jag mig för att göra ett försök. Men jag kan inte sätta press på mig att få skrivet 50 000 ord under den här månaden eftersom jag måste prioritera min hälsa. Men det är roligt att fokusera på något annan sorts skrivande ett tag.

Nanowrimo är känt världen över. Det har vuxit med åren från bara ett tiotal deltagare till hundratusentals. Det ordnas skrivarevenemang världen över. Folk träffas och skriver tillsammans och lär känna varandra. Det finns forum på internet där man kan diskutera skrivande i en mindre grupp eller i stora trådar och få hjälp, råd och utmaningar när man kört fast. Man får inspiration av kända och okända författare. Tänkte inte att jag skulle bli så fast i det här förrän jag bara dök in i det och prövade.

De första dagarna var väldigt utmanande. Men nu har jag lyckats skriva något varje dag i sex dagar redan. Har nått upp till 6368 ord. Det är ju mycket bättre än ingenting. Det är ett grovt utkast till en historia.  Skulle det gå lika fort för mig att skriva en historia som att skriva det här blogginlägget skulle jag snart ha nått upp till dagens mål. Men det är mera utmanande att skriva något från sin egen fantasi. Jag har nog en väldigt livlig fantasi, men när jag aldrig mår bra är den väldigt trögväckt. Men det positiva är i alla fall att jag aldrig skulle ha klarat av tanken på att försöka för bara någon månad sedan.

Någon kanske undrar vad jag skriver om. Kan berätta mera senare beroende på hur det går framåt, men jag kan säga att det är en historia med galenskap, humor, spänning och skräck. Vet inte ännu vad det kommer att bli eftersom jag ju bara har börjat. Men jag lär få se om jag fortsätter. Jag fortsätter så länge jag tycker det är roligt och orkar.

För er som blev nyfikna på Nanowrimo, besök deras hemsidor och läs mera här. Eller så kan ni titta på den här videon. Vill du veta mera så får du gärna fråga mig 🙂

* Logon tillhör Nanowrimo, bakgrundsbild från Pixabay

Pernilla Bergman

Lungan i stormen är en sajt som erbjuder kamratstöd för kroniskt sjuka. Här hittar du inspirerande artiklar om hälsa, med stort fokus på hur det är att leva med en kronisk sjukdom och psykisk ohälsa. Jag vill förmedla att det är okej att vara sjuk! Ingen ska behöva skämmas för eller smyga med sitt psykiska eller fysiska illamående.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.