Min man har i flera års tid försökt ansöka om arbetslöshetsersättning från arbetskraftsbyrån (samma som arbetsförmedlingen i Sverige). Han jobbade som ljudtekniker i Ekenäs på halvtid när vi blev tillsammans för fyra år sedan. Arbetsdagen började tidigt klockan sex på morgonen. Från Pargas till Ekenäs är körtiden med bil ungefär en och en halv timme. Det fungerade inte när vi blev tillsammans och flyttade ihop. J sade upp sin etta i Ekenäs och körde i några veckor sträckan mellan Pargas och Ekenäs, men det blev allt för tungt för honom och vi ville ingendera ha det så. S J sade också upp sig från sitt jobb.

Att få jobb inom ljudteknikbranschen är inte lätt i dagens läge. Sedan dess har han snuttjobbat lite här och där och försökt satsa mera på sitt eget företag som han haft som en bisyssla vid sidan om sitt arbete ända sedan 2004. Hans företag har bara gett sporadiska inkomster och har aldrig gått på vinst. Det har absolut inte gått att leva på.

Fick inte ha ett eget företag

Då anmälde J sig som arbetssökande, men fick genast klargjort för sig att om man har ett eget företag måste det läggas ned innan man har rätt till arbetslöshetsersättning. Det ville varken J eller jag göra eftersom vi behöver alla små bäckar vi bara kan få. Och dessutom är firman praktisk när vi gör spelningar med vår folkmusikduo och behöver fakturera. Varför skulle man plötsligt lägga ner något man jobbat för att bygga upp i många års tid, för ingen orsak när det inte ens inbringar någon inkomst som man skulle kunna livnära sig av som kan störa utbetalningen av stödet?

Ett år senare råkade jag höra av en psykolog som råkat läsa i en tidning att om man grundat sin firma efteråt att man fått en fast anställning någonstans så räknas företaget automatiskt som en bisyssla, och då har man rätt till arbetslöshetsunderstöd.

Plötsligt lät det helt annorlunda

När Johan meddelade arbetskraftsbyrån om att han grundat sin firma efteråt att han fått den fastanställning som han hade förut, ja då lät det annorlunda. Då fick han plötsligt ansöka om arbetslöshetsersättning. Det hade dom inte kunnat informera honom om ett år tidigare. Det skulle ha kunnat bespara oss mycket lidande och kanske kunnat hjälpa oss i vår svåra ekonomiska situation.

J anmälde sig på nytt till arbetskraftsbyrån, men utan att det syntes till några pengar. Han fick utlåtande om att han var berättigad till arbetslöshetsersättning, men av någon anledning stod allt stilla. Det visade sig ha att göra med ett fackförbund som han tidigare var skriven i, men som inte meddelat honom om någonting på flera år. P.g.a. facket så skulle arbetslöshetsersättningen betalas ut av FPA istället. Från facket kan J inte få någon arbetslöshetsersättning heller, trots att han betalat dit i många år, men det är en annan historia.

Måste skriva ut sig från arbetskraftsbyrån och börja om från början

J fick hem papper med jobberbjudanden från arbetskraftsbyrån som han måste söka. Han konstaterade snabbt att han fyllt i grundinformationen om sina arbetskunskaper fel. Det kom arbetsansökningserbjudanden som han inte alls hade kunskaper för att söka. Det var frågan om arbeten han inte ens hade behörighet att söka.

För att kunna ändra sina uppgifter om sig själv måste han skriva sig som arbetssökande på nytt. Då avbröts hela ansökan och allt började om på nytt.

Anklagades för att ha förfarit klandervärt

Det kom hem papper på finska med långa radiramsor som man knappt förstod vad det betydde. I ett erbjudande stod det att det krävs flytande kunskaper i danska, vilket J verkligen inte har. Så tolkade vi båda ansökan som vi knappt förstod ett smack av.

J ombads motivera varför han inte ansökt om arbetet, vilket han gjorde. Tillbaka kom ett brev blixtsnabbt på posten, där det stod att han inte motiverat varför han inte ansökt om det danska arbetet. Läser de inte sin e-post där alls? Man undrar ju.

Efter det kom det igen ett brev från arbetskraftsbyrån på posten där det stod så här:

”Sökanden har inte uppvisat en arbetskraftspolitiskt godtagbar orsak till att ha låtit bli att söka erbjudet arbete. Sökande har upprepat ett klandervärt förfarande.”

I ett annat brev stod det så här om det danska jobbet:

”Ur platsens grunduppgifter framgår det att det krävs danska, men också norska och svenska talande personal.”

Vi blev båda helt paffa när vi läste brevet. För de här utlåtandena fick man inte ens söka om ändring genom besvär framgick det tydligt i breven.

Blev straffad för att inte ha sökt det danska jobbet

Ända tills idag har vi trott att J inte har rätt att vara arbetssökande längre. Ingen på arbetskraftsbyrån har hört av sig. Inte ett brev. Inte ett knyst. Inte förrän idag då en person därifrån plötsligt ringde upp J och frågade om han hittat jobb redan. J förstod ingenting. Varför ringer dom mitt i allt och frågar om han arbetar? Det visade sig att J hela tiden har varit anmäld som arbetssökande, men att han inte har rätt till arbetslöshetsersättning förrän han har arbetat 12 veckor. Det är hans straff för hans ”klandervärda förfarande” när han inte sökte det danska jobbet. Var ska han få tag i det här tolvveckorsjobbet då? Vad är deras logik riktigt?!

Man kan ju inte tro att det är sant att det kan gå till på det här sättet. Varför ska J straffas för ett missförstånd som han till och med flera gånger redogjort för arbetskraftsbyrån? Han är villig att arbeta och vi är beroende av all hjälp vi båda kan få. Vad är det här för sätt att hålla på och leka med människor? Ett riktigt fult spel. Det verkar som om deras motto är att vara en så krånglig och obehaglig instans som möjligt, så att ingen skall ha lust att ta emot deras så kallade hjälp. Så känns det. Riktigt ärligt talat.

Arbetskraftsbyrån får folk att känna sig uppgivna och misslyckade

Jag förstår verkligen folk som känner sig uppgivna och misslyckade och inte längre orkar vara inskrivna på arbetskraftsbyrån, eftersom det inte leder någon vart och inte heller motiverar en till att ta klivet in i arbetslivet. Det kommer hem en massa oförståeliga brev på finska och hur man än försöker så har man gjort fel.

De utsatta pressas till bristningsgränsen

Vi känner oss båda uppgivna och nedstämda. Som om vi inte hade nog med allt kämpande med att få stöd från Folkpensionsanstalten och olika vårdinstanser, Veritas, socialen, arbetsutredningar, plus en allvarlig sjukdom som gör oss båda fullkomligt utmattade, både fysiskt och psykiskt. All kommunikation mellan de olika instanserna ska man också förväntas orka sköta själv. Hur ska man orka? ´Det kommer avslag från alla håll, år efter år. Vi står och trampar på tomgång i samma gamla sörja, utan att komma någon vart. När ska vi få tid och ro att ta hand om oss själva? Varför ska de utsatta pressas till bristningsgränsen?

Undrar vems förfarande som egentligen är klandervärt?

Du kanske också gillar
Det har gått åtta år sedan jag startade Lungan i stormen, och tre år sedan
Vi har ombytta roller på gång här hemma. Johan är sjuk och jag försöker hantera
Att vara ärlig om sitt mående som kroniskt sjuk är svårt för många. Det slinker
Instanserna som borde vara till för att hjälpa sviker mig igen. "Situationen är stabil. Ingenting
På sistone har det hänt så mycket att jag inte orkat blogga. Här berättar jag
Jag har försökt utmana min enorma trötthet på sistone och gjort saker jag inte känt