9 saker en blogg klarar sig utan

Sedan jag började blogga år 2011 har jag mer eller mindre hängt med i bloggvärlden. Som bloggare har jag gjort misstag och jag har uttryckt mig klumpigt. Det här kan man säga att är en lista med saker jag inte tycker att en blogg behöver för att den ska vara bra, personlig och läsvärd. Och javisst, alla är inte av samma åsikt. Det här är saker jag försöker undvika att göra på min blogg.

1.Bildbomber

Visst är det trevligt med vackra och inspirerande bilder. Men bildbomberna som tar en evighet att ladda, där motivet är det samma i tio olika vinklar gör inte direkt att man blir mera inspirerad. Snarare känns det mera enformigt och tråkigt. Idag kan alla ta en massa bilder. Systemkamerorna växer på träd. Men om man vill beskriva ett ögonblick som man tycker att är speciellt och vacker har det snarare motsatt effekt på läsaren om man lägger in tio stycken, eller mer. Ibland tycker jag det är ganska roande att se hur många bilder någon bemödat sig att ladda upp. Man scrollar och scrollar och i många fall orkar man inte ens till slutet, där det ibland brukar finnas ett par rader text.

2. Språkfnatt

På bloggar uttrycker man sig ofta ledigt. Inget fel med det. Det finns många som tycker att bloggen skulle bli mycket mer opersonlig och uppstyltad om de skrev på ren och förståelig svenska. Det håller jag inte alls med om. Jag tycker bara det låter så barnsligt när vuxna människor skriver som om de vore tonåringar. ”Asså, meeen, comeooon, heeej, guuud, ååååh, man baa”. Lägg sen till lite engelska och finska ord här och där och lite svordomar och småstadsslang som ingen förstår så blir allt till en enda oläslig soppa. Det låter säkert häftigt i egna öron, men många läsare tröttnar ganska snabbt.

3. Ingen röd tråd

Man blir ofta väldigt förvirrad när man läser en del bloggar. Ena dagen handlar det om loppisfynd och andra dagen om nageltrång, tredje dagen om pälsvård för minkar, fjärde dagen ett recept, femte dagen ett utfyllnadsinlägg som inte handlar om någonting, sjätte dagen åsikter om religion och sjunde dagen ett inlägg om konstiga seder i Nepal. Jag själv har personligen svårt med bloggar som kastar hit och dit, som varken har händer eller fötter. Man vet inte varför man ska följa bloggen, eftersom man inte har någon aning om man är intresserad av den. Det skulle vara om det är någon jätteintressant och speciell person, men det är det få som är.

4. Argsinta tillsägelser

Jag har själv någon gång gjort misstaget att ryta till på min blogg. Men det förstod jag ju att var väldigt korkat och dumt av mig. Jag ångrade mig genast och jag lärde mig min läxa. För man skriver ju för sina läsare. Fastän man har en massa åsikter kan man uttrycka dom på ett bra och effektivare sätt som inte sårar folk. Vem vill läsa en blogg där man får en massa argsinta tillsägelser? Det kanske känns bra att läxa upp världen och man kanske tror att man får någon att inse något viktigt och lära sig en läxa. Men i själva verket vill ingen läsa eller ta till sig av sådant. De som borde ta till sig av det gör det inte.

5. Jämn höger- och vänstermarginal

Jag vet inte varför folk tror att man ska jämna ut textmarginalerna så att texten dras ut från höger till vänster. Det ser helt galet ut på mindre skärmar. Det bir stora tomrum mellan orden och texten blir väldigt svårläst. De flesta läser bloggar på sina mobiler. Om man ska justera marginalerna så att de är jämna i båda ändorna så ska man använda avstavning men det används inte på nätet.

6. Allt är bäst

Man har de bästa vännerna, äter den godaste maten den finaste pojkvännen. Allt man har och gör är fantastiskt, underbart och otroligt och alla man känner är bäst. Bloggaren hyllar både sig själv och andra på ett väldigt överdrivet sätt. Det klingar väldigt falskt och skrytigt och blir tröttsamt att läsa i längden.

7. Cliffhangers

Jag gillar inte bloggar som har en massa cliffhangers. Man berättar att man har någonting väldigt hemligt och spännande på gång. Eller så berättar man att det har hänt något väldigt tråkigt. Ibland kan det ju ha hänt något så sorgligt att man inte klarar av att skriva om det. Men om det inte är något så fruktansvärt så skrämmer man upp sina läsare i onödan. Det är inte snällt. Inte är det heller schysst att lämna sina läsare med en massa cliffhangers bara för att man själv tycker att det är roligt. Jag tror att ganska få läsare tycker att det är roligt, men jag kan förstås ha fel också.

8. Billiga klick

Då var det nära. Olyckan var framme. Att använda liknande rubriker när det inte på allvar har hänt något hemskt, bara för att man vill få flera människor att klicka sig in på sin blogg är verkligen inte okej. Jag återkommer aldrig till bloggar som sysslar med sådana fula taktiker.

9. Gömma sig bakom titlar

Ibland är själva bloggbeskrivningarna väldigt roande. Speciellt när folk har gömt sig bakom en massa titlar. ”Godisälskare, städgalning, livsnjutare, fyrabarnsmamma, Ingvars moster, hundägare och ateist.” Menar inte att det är fel eller dumt på något vis att beskriva sig såhär. Nog säger det ju en del om människors livssituationer. Men jag brukar alltid fundera över varför en person inte kan presentera sig på ett lite mer personligt sätt. Vem är du bakom alla de där titlarna? Och vad handlar din blogg om? Det brukar jag ofta undra efter att jag läst liknande bloggbeskrivningar.

 

Pernilla Bergman

Lungan i stormen är en sajt som erbjuder kamratstöd för kroniskt sjuka. Här hittar du inspirerande artiklar om hälsa, med stort fokus på hur det är att leva med en kronisk sjukdom och psykisk ohälsa. Jag vill förmedla att det är okej att vara sjuk! Ingen ska behöva skämmas för eller smyga med sitt psykiska eller fysiska illamående.

5 reaktioner till “9 saker en blogg klarar sig utan

  • 15 september, 2018 kl. 09:10
    Permalink

    Ett jätteintressant inlägg!😃 Jag tycker verkligen om att läsa råd och tips om bloggande, och vet att jag har hur mycket som helst att lära mig. Så den här sortens inlägg kastar jag mig alltid ivrigt över!😄

    Svar
  • 18 september, 2018 kl. 20:25
    Permalink

    Såg dej häromdagen med din man.

    Svar
    • 18 september, 2018 kl. 22:29
      Permalink

      Jaha 🙂 Var kan det ha varit då? Jag har inte varit någon annanstans än till sjukhus och en gång i matbutiken och en restaurang. Du skulle ha sagt hej 🙂

      Svar
  • 19 september, 2018 kl. 10:36
    Permalink

    Tänkte göra det men ville inte verka konstig. Går inte heller ut så mycket har nog blivit lite folkskygg. I en liten stad är man aldrig anonym.

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.