Intelligenta människor trivs ensamma

På mitt inlägg ”Döm inte en tystlåten person för fort som handlade om social fobi och ångest fick jag en intressant kommentar. Personen påpekade att det också finns dom som helt enkelt är ointresserade av socialt umgänge och därför kanske är mera tystlåtna i sociala situationer. Människor som inte har det minsta intresse av ytliga konversationer om väder och vind, som istället tycker mera om att ha djupa och meningsfulla konversationer med en person som de känner väl.

Allergisk mot ytligt pladder

Jag själv känner igen mig själv väldigt mycket i detta. Jag är precis en sådan person som kan stå i en kassakö och observera när två halvbekanta personer möts och står och pladdrar på hämningslöst om diverse ytligheter. I mina öron låter det som en konversation om ingenting. Jag känner mig matt ofta av att bara lyssna. Är det sådär man måste hålla på för att räknas som en social duglig människa? Varför känner jag inget behov av en stor social umgängeskrets? Och varför känns bara tanken på att träffa nya människor så jobbig?

Jag har försökt läsa och ta reda på vad det kan bero på att människor är så olika när det kommer till att vara sociala. Helt klart är att majoriteten av oss människor har ett stort behov av att vara sociala. Världen vi lever i är anpassad för de som tycker om att synas och höras och gillar grupparbeten och presentationer. Så det är inte så konstigt att vi som ryser vid bara tanken på allt detta känner oss väldigt udda och lätt blir utanför.

Två begrepp att skilja på

En viktig sak att förstå är att det är skillnad på att vara social och att ha sociala färdigheter. Att vara social innebär att man har ett sådant temperamentsdrag som gör att man njuter av att vara i andras sällskap. Man föredrar att vara tillsammans med andra människor framför ensamhet. En social person kan ofta beskrivas som sällskaplig och har ett stort behov av andras uppmärksamhet, tacksamhet och respekt.

Sociala människor har ofta ett starkt behov av att smälta in och vara som andra runt omkring dem. Därför är det också vanligt att de kan vara känsligare för kritik. De vill inte riskera att bli utanför. En del av dem känner ett starkt behov av långvariga emotionella relationer medan andra behöver en stor ytlig bekantskapskrets.

Att ha sociala färdigheter

Att ha sociala färdigheter innebär att man har inlärda färdigheter som gör att man klarar av sociala situationer. Dessa färdigheter har man utvecklat längs med livet genom erfarenheter, responsen man fått av andra och av det man lärt sig av sina föräldrar eller övriga närstående. De är inte ärftliga så som det sociala temperamentet.

Man kan vara social utan att ha förmågan att klara av sociala situationer om man inte har utvecklat sociala färdigheter. Dessa personer kan ha en stark önskan om socialt umgänge i olika former men är helt eller delvis oförmögna att utveckla och upprätthålla dessa.

Socialt begåvad utan behov av umgänge

En människa kan också vara socialt begåvad men helt och hållet sakna behovet av att vara social.

Människor som inte är så sociala av sig trivs bättre ensamma. De är självständigare och har inte ett behov av att hela tiden träffa och lära känna nya människor. De föredrar några få nära relationer framför en stor umgängeskrets. De är också bekväma med tystnader när de umgås och känner inte att de måste fylla ut tomrum med en massa onödigt pladder.

Intelligenta personer har färre vänner

Utforska Sinnet skriver om en intressant studie som utfördes av London School of Economics  och Singapore Management University. Man undersökte sambandet mellan IQ och behovet av socialt umgänge. I studien deltog 15 000 personer. Resultatet visade att personer med ett högt IQ inte har ett lika stort behov av sociala interaktioner för att må bra.

Resultaten visade också att personer med ett mycket lägre IQ kände ett behov av att vara sociala och spenderade mera tid på att lära känna nya människor.

Intelligenta personer går mot strömmen

Intelligenta personer verkar vara de som går mot strömmen. De känner mindre behov av att göra sådant som anses vara ”normalt” och är nöjda och glada utan ett aktivt socialt liv. Enligt studien upplever de inte samma positiva känslor när de träffar nya personer som de sociala människorna. De trivs i sitt eget sällskap, men det betyder inte heller att de helt och hållet isolerar sig från omvärlden. De umgås hellre med personer som står dem nära och som de kan ha djupare konversationer med.

Mindre sociala människor känner inte heller att deras lycka ligger i händerna på andra. De kan njuta av att vara för sig själva, vilket ofta är helt otänkbart för de flesta andra, skriver Utforska sinnet.

I samma studie nämndes även att de mest intelligenta kvinnorna inte har barn eller skaffar barn först efter att de fyllt 30 år. Det här går att observera runt om i världen. Personer som är högutbildade satsar på sina karriärer och blir föräldrar först senare i livet, medan personer med lägre utbildning ofta har familj med flera barn innan de fyllt 30.

Källor:

Nyyti.fi

Utforska sinnet

Bild från Pixabay

15 Gillade du inlägget?

Pernilla Bergman

Lungan i stormen är en sajt som erbjuder kamratstöd för kroniskt sjuka. Här hittar du inspirerande artiklar om hälsa, med stort fokus på hur det är att leva med en kronisk sjukdom och psykisk ohälsa. Jag vill förmedla att det är okej att vara sjuk! Ingen ska behöva skämmas för eller smyga med sitt psykiska eller fysiska illamående.

5 reaktioner till “Intelligenta människor trivs ensamma

  • 24 februari, 2017 kl. 22:37
    Permalink

    Ja, det där är nog så intressant med personligheter. Och sällan nån är helt och hållet introvert/extrovert… Dessutom är det forskat att med åldern blir man mer och mer introvert och det har jag märkt av. Sen tror jag man är mer eller mindre social, beroende på vilka sociala situationer det är frågan om. Min man tycker han är introvert men är mycket mer social än mig, tycker han. Men vi båda har ett väldigt socialt jobb och jag trivs massor plus tycker att jag är jättesocial på jobbet och bra på det. Men sen under privattiden så känner jag mig bäst med mig själv, eller med familjen. Är jättedålig att köra in mig i sociala situationer med obekanta då. Men i jobbets tecken inget problem… Och att träna ensam är något jag allra helst gör. Men jag klassar ändå in som mest extrovert men ändå rätt 50-50. Jag trivs med mig själv men behöver nog ändå andra människors bekräftelse bara jag får tanka mig själv med jämna mellanrum. Äh, blev långt och råddigt… Men som sagt, lite konfunderande är det om man är lite 50-50. 😉

    Svar
    • 24 februari, 2017 kl. 22:55
      Permalink

      Tack för din kommentar! Jo nog är det säkert så att det kan variera beroende på situation och tidpunkt. Vet många som sysslar med kundbetjäning, vilket ju vårdyrket i princip också är, och som är helt utmattade av det sociala umgänget efter jobbet och behöver vara för sig själva för att varva ner. Då menar jag inte att de inte trivs på jobbet, men som du säger man kan ju vara 50-50.

      Svar
  • 24 juni, 2017 kl. 20:44
    Permalink

    Intressant att man drar paralleller mellan hög utbildning och intelligens. Märkligt.

    Svar
  • 22 juli, 2017 kl. 20:58
    Permalink

    Känner igen mig något oerhört. När folk i min omgivning pratar om väder eller andra vardagliga saker som inte avviker från det normala kryper det i kroppen på mig. Varför har människor ett så stort behov av att prata bara för att man råkar befinna sig på samma plats?
    Jag föredrar att prata när jag verkligen har något givande att säga, har jag inte det står jag gärna och lyssnar, såvida konversationen i rummet är intressant då. Jag uppfattas säkert som märklig och tystlåten. Har dock fått uppfattningen av att när jag väl säger något tenderar folk att lyssna, oftast på grund av att jag tänkt igenom det jag säger. Kan även känna att man borde umgås mer, men när jag väl gör det med bekanta (har ytterst få nära vänner), blir det hopplöst uppenbart varför de bara är bekanta. Konversationerna tar aldrig fart och ämnena byts fortare än jag orkar med och med innehåll som en tom plastpåse, så där sitter jag tyst trots att jag egentligen är social, fast med rätt personer. Alkohol hjälper mig dock att stå ut med tomt prat, i alla fall ett tag 🙂 Tur att man är gift med en kvinna som förstår hur jag är funtad 🙂

    Svar
    • 24 juli, 2017 kl. 19:29
      Permalink

      Jag känner väldigt mycket igen mig i vad du skriver. Tack för din kommentar!

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.