Som kroniskt sjuk tvivlar man ofta på sig själv. När veckor, månader och år går utan att det sker någon förbättring i måendet känner många sig som en belastning för sin familj, och framför allt för sin partner. När man inte klarar av en bråkdel av vad man tidigare gjort och behöver hjälp med väldigt mycket känns det ofta som om man bara tar och aldrig ger. Det leder till att man känner sig olycklig och misslyckad.

Det är en helt naturlig reaktion för en kroniskt sjuk person. Men det är väldigt sällan som det är sant. Vi kan ge så mycket på så många andra sätt, genom att bara vara oss själva.

Ändå är det ibland svårt att känna att man är betydelsefull och värd att älskas. Vi behöver då och då bli påminda av våra när och kära, speciellt av vår partner att vi duger för dem precis som vi är.

Här är en lista på fem saker som vi kroniskt sjuka gärna då och då vill bli påminda om av våra partners.

1. Jag behöver veta att jag inte är en börda.

Något av det allra jobbigaste med kronisk sjukdom är att man ständigt får käppar i hjulen. Man behöver ofta hjälp med till och med enkla vardagssysslor. Vi behöver då och då få höra att vi inte enbart är en börda för dig.

2. Jag behöver veta att du ännu älskar mig.

När man mår dåligt dag efter dag så att man knappt orkar klä på sig eller borsta håret, och när man aldrig mera orkar hitta på saker känner man sig lätt som en belastning. Vi behöver ibland få höra att vi fortfarande är älskade, trots att vi känner oss som vandrande vrak.

3. Jag behöver veta att det är okej att ta hand om mig själv.

När man har en kronisk sjukdom blir det naturligt mycket fokus på sig själv och den egna sjukdomen. Det är mycket som behöver funderas på. För att inte kollapsa fullständigt och orka med vardagen behöver man en hel del tid för att ta hand om sig själv. Många kroniskt sjuka känner sig därför väldigt själviska, trots att de i grund och botten verkligen inte är det. Det handlar bara om att göra det man måste för att ta sig från en dag till en annan. Vi behöver påminnas om att det är okej och viktigt att vi tar hand om oss själva först.

4. Jag behöver veta att du inte tycker att jag är lat.

När man är kroniskt sjuk har man vanligtvis inte samma ork som en frisk människa. Det kan gå långa perioder då man knappt orkar med mycket mer än att sitta och andas och stirra rakt ut i tomma intet. Det är ju helt och hållet sjukdomens fel, men ändå är det svårt för många att inte känna sig som misslyckade och lata soffpotatisar som inte ens orkar värma åt sig mat i mikrovågsugnen. Ibland behöver vi påminnas om att det inte är vi som är misslyckade och lata och att du inte uppfattar oss som sådana.

5. Jag behöver din närhet.

Som kroniskt sjuka är varje dag en kamp. Inne i våra kroppar pågår en inre strid mot oss själva. Många av oss är mästare på att maskera vårt lidande. Vi är så vana vid det att det har blivit till ett standardläge. Vi lever med vattnet upp till huvudet och tar oss med nöd och näppe igenom varje dag. En kram då och då gör underverk. Mest behöver vi din närhet och ömhet under de dagar vi mår extra dåligt. Till och med då när smärtan är så svår att en försiktig omfamning till och med gör ont. Det får oss alltid att må bättre, oavsett om vi tror det eller inte.

Inlägget inspirerades av ett inlägg som först dök upp på The Mighty

Bild från Pixabay